Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det återstod nu att också söka upp guld- och
silfverön. Till den ändan gick han först till 37 1/2°
n. br. och seglade sedan den 10 sept. åt öster under
en sträcka af 460 mil, men såg intet land, hvarför han
återvände mot Asien, där han d. 10 nov. i närheten
af Kiu-siu träffade det andra fartyget. Detta hade,
sedan det blifvit skildt från Vries, seglat 500 mil
åt öster, men af sjukdomar och nöd nödgats vända och
söka en tillflykt i Nippon, där kaptenen och flera
af besättningen tillfångatogos af japanerna. Båda
fartygen gingo nu genom Van Diemens sund söder om
Kiu-siu, Kinesiska Östhafvet och Fukiansundet till
Thaiwan på Formosa. Därmed var denna upptäcktsresa
slut.
Året innan Vries utgick på den nu omtalade färden,
hade van Diemen utsändt en annan expedition, hvilken
var den viktigaste, som holländarne någonsin
företagit, och hvilken mer än någon annan gjort
Diemens namn fräjdadt. Det gällde att närmare utforska
det legendariska Australlandet och bestämma, om det
man redan kände af detta blott var en mot norden
utskjutande halfö af den stora Australkontinenten,
som tidens kartor så envist fasthöllo vid. Till chef
utsåg han ABEL JANSZEN TASMAN. Denne Hollands störste
sjöman och 1600-talets förnämste upptäckare var född
i staden Hoorn i Nordholland 1602 eller 1603 samt
hade redan deltagit i Qvasts expedition 1639. Han
afseglade på sin första Australresa den 14 augusti
1642 från Batavia med två skepp samt satte kurs på ön
Mauritius, där han ankrade den 5 september. Vidriga
vindar kvarhöllo honom här till den 8 oktober, då
han styrde mot öster mellan 44° och 49° n. br. Den 24
november upptäckte han på 42° 25’ s. br. ett land i
ostsydost, hvilket han kallade Van Diemens land, men
hvilket engelsmännen sedan efter upptäckaren benämnt
Tasmania. Han kringseglade dess södra udde utan att
märka det sund, som skiljer det från fastlandet
samt kastade ankar i en bukt på dess östra kust,
hvilken han kallade Fredrik Henriksviken (43° 10’
s. br.). Sedan fortsatte han mot norr till 42°, men
gick därpå åt öster i afsikt att upptäcka Mendañas
guldland, Salomonöarna. Efter nio dagars segling under
42° såg han den 13 december 1642 ett mycket högt land,
som han gaf namnet Staatenland, enär han antog det
hänga ihop med det Staatenland, som Le Maire och van
Schouteri sett söder om Eldslandet, och sålunda vara
en del af sydkontinenten. Det var Nya Zeelands Sydö
han uppnått, och han följde dess kust till en vik
på öns norra kust (40° 50’ s. br.), där han träffade
några af landets invånare. Då han sände i land en
båt, angreps besättningen af vildarne, som dödade tre
man, hvarför Tasman kallade viken Mördarviken. Han
seglade härifrån åt öster öfver Blind bay (Tasman
bay) och kom helt nära Cooks sund utan att dock ana,
att han här stod vid den genomfart, som han sökte. I
stället styrde han mot norr och gick den 4 januari
1643 genom sundet mellan Nya Zeelands nordligaste
udde Kap Maria van Diemen och De tre konungarnes ö,
hvilken kringseglades. Härifrån sökte han återfinna
de öar, som Le Maire passerat och kallat Kokosöarna
(en del af Tongagruppen), samt höll därför nordöstlig
kurs. Den 19 januari seglade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
