- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
316

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af år 1765, hvarvid han tog dem i besittning för
Englands räkning under namn af Falklandsöarna[1].
Han styrde därefter genom Magalhães sund, hvars hydrografi
han studerade, men utkommen i Stilla hafvet tog
han kurs mot nordväst, sålunda följande en gammal
stråkväg, där inga nya upptäckter af vikt voro att
göra. Han passerade den norra delen af Paumotu-öarna,
af hvilka han kallade några Islands of Disappointment,
enär han ej kunde komma i land på
dem[2] och ett
par andra King Georges Islands[3],
hvilka namn ännu återfinnas där. Under resans fortsättning
upptäckte han endast några obetydliga småöar nämligen Island
of Danger[4]
(Pukapuka i Tokelau eller Uniongruppen)
Duke of Yorks Island (Oatafu i samma ögrupp) Byronön
(Nukunau i Gilbertgruppen). Hans mål var att återfinna
Mendañas Salomon-öar, och han trodde till en början
att Yorkön var en af dem, men insåg själf oriktigheten
häraf samt uttalade tvifvel om att någon skulle
kunna leta reda på dem. Tydligen var detta omöjligt
för Byron, som höll en så östlig kurs. Utan att se
någon vidare ny ö nådde han den 30 juli Ladronerna
samt ankrade vid Tinian, där hans af skörbjug hårdt
medtagna besättning fick vederkvicka sig. Öfver
Batavia och Kap togs sedan vägen till
England[5],
dit han återkom efter 22 månaders resa.

Knappt var Byron hemma förr än två fartyg åter afsändes,
det ena Dolphin under kapten SAMUEL WALLIS, det andra
Swallow under kapten FILIP CARTERET. Den förre var högste
chef för expeditionen. Båda afseglade samtidigt
den 22 augusti 1766 och följdes åt till västra
ändan af Magalhães sund, i hvilket de hafva gjort
mycket noggranna undersökningar, men där skildes
fartygen den 10 april 1767[6] och gingo sedan hvar
sin väg öfver Oceanen. På detta sätt upplöstes denna
expedition i två. Vi vilja först följa kapten Wallis
på hans färd. Han styrde åt norväst till den 20°
s. br. och därefter åt väster genom Paumotu-ögruppen,
där han gaf namnet åt Whitsunday Island (Pingstön
eller Pinaki), Queen Charlottes Island (Nukutavake),
Egmont Island (Tatakoto), Gloucester Island (Paraoa)
Cumberland Island (Manuangi) och Prince Henrys Island
(Nengonengo) samt kom den 17 juni till den östligaste
af sällskapsöarna, Maitea, som han kallade Osnaburgh
Island[7]. Följande dag den 18 juni såg han en större
ö,


[1] HAWKESWORTH,
I. 51. Öarne hade förut
haft många namn, af engelsmännen hade de kallats
Hawkins Maidenland, såsom Sir RICHARD HAWKINS 1594
benämnt dem, men sundet emellan den västra och östra
hufvudön hade redan 1689 fått namnet Falklands sound
af kapten JOHN STRONG, som då seglade igenom det,
och detta nya namn hade redan före Byrons tid börjat
användas äfven om öarna, men blef nu det officiella.
[2] HAWKESWORTH, I. 92--96.
[3] HAWKESWORTH,
I. 99--106. Dagen sedan Byron
lämnat den västliga af King Georgs öar, såg han
en annan, som han kallade Prince of Wales Island.
Detta namn har jag ej återfunnit på nutida kartor,
hvilka på det ställe, som Byron uppgifver för dess
läge (151’ 53 väst. 15° s. b.) icke hafva
något land. På kartan i Hawkesworths arbete är ön
utsatt bland de nordligaste Sällskapsöarna.
[4] HAWKESWORTH, I. 109.
[5] HAWKESWORTH, I. 111.
[6] HAWKESWORTH, I.
311.
[7] CARTERET gaf samma namn åt Muruoa bland
Paumotuöarna, och blott den senare upptages på
nutida kartor med detta namn, medan Wallis
ö heter Maitea. Se om dessa upptäckter HAWKESWORTH,
I. 204--212.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free