Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet) - VII. Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII. Afrika.
Afrikaforskningen gick icke framåt med samma raska
fart som upptäckterna i Polynesien, hvilket för
öfrigt knappt kan förvåna, då ju svårigheterna här
voro mycket större än på det förra stället, och icke
heller några rika byten lockade. Afrikas värdefullaste
exportvara, slafvarne, kunde man få redan vid kusten,
och hit förde infödingarne själfva äfven hvad de
eljes hade att sälja. Sålunda stannade i det hela
taget européernas kännedom om Afrika vid kustländerna,
om än kartbilden af dem, äfven af själfva kustlinjen,
lämnade mycket öfrigt att önska. Genom missionärer
och djärfva äfventyrare, som trängt något längre
in, fick man dock en och annan notis om det inre,
hvilken antecknades på kartorna från slutet af 1600-
och början af 1700-talet. Ofta vanställde dock
berättarens fantasi den enkla sanningen, eller ock
sökte karttecknaren att på fri hand fylla de »hvita
fläckarne», och på detta sätt framställde Afrikas
karta från denna tid en brokig bild af sannt och
falskt, där det ofta var omöjligt att afgöra, hvad
som hörde till den ena eller andra kategorien. Dessa
svårigheter undanröjde D’ANVILLE på sin kritiska
karta öfver Afrika 1749, i det att han helt enkelt
strök bort det allra mesta, af hvad föregående
författare där insatt och gjorde därmed Afrikas
karta till den tabula rasa, som hon förblef långt in
på 1800-talet. Naturligtvis var denna åtgärd i hög
grad godtycklig, och bland mycket diktadt försvann
äfven mycket, som var riktigt och byggdt på säkra
uppgifter. Särskildt gäller detta Syd-Afrika, för
hvars inre delar portugiserna insamlat många riktiga
detaljer, hvilka letat sig väg till kartorna, men som
nu aflägsnades ifrån dem. Detta gör, att man i förra
delen af 1700-talet har en mycket rikligare och delvis
riktigare bild af södra Afrika än senare. Nyligen
har uppmärksamheten fästs [1] vid en holländsk karta
i en anonym »Atlas historique», utgifven 1705–19 i
Amsterdam, hvilken erbjuder en verklig rikedom af
sanna och intressanta detaljer. Nedre och mellersta
Kongo samt mellersta Zambesi äro tecknade med
öfverraskande precision. I själfva verket gifva alla
kartor före d’Anvilles »kritiska karta» en bättre bild
af Kongo, än man sedan hade före STANLEYS resa 1877;
på kartorna från 1600-talet upprinner han i en stor
sjö, men denna försvann redan på DE L’ISLES karta
(1700). Äfven en östligare sådan, ur hvilken Nilen
utrinner, hade de äldre kartorna; på den ofvannämda
holländska kartan finnas konturerna af »en stor sjö,
utsatt enligt negrernas berättelse» strax söder
om ekvatorn och 52° ö. Ferro, sålunda alldeles
motsvarande Ukerewe. Men hvad som framför allt gör
denna karta intressant är en del nya uppgifter,
som ingen föregående haft att uppvisa och ingen
efterföljande häller, då d’Anville snart utplånade
nästan allt. Så angifves alla de portugiska guld-
och silfverminorna i Central-Afrika; norr om Kongo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
