Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ekvatorstrakten finna vi Stanleys »stora skog»
med dess dvärgfolk utsatt [1]; södra delen, som är
fullständigast, innehåller en mängd verkliga folk- och
ortnamn o. s. v. Af allt detta framgår, att här ett
stort forskningsarbete var uträttadt på l600-talet,
men då dess frukter utplånades, måste vår tid göra
om det. Sämre beställdt var det med norra Afrika,
där man fortfarande i det väsendtliga följde Edrisis
gamla karta. En mängd resor företogos väl [2], men
vanligen trängde man ej långt in i landet. Abessinien
besöktes af flera: den viktigaste var skotten
JAMES BRUCE som 1769–72 genomreste Egypten,
Nubien och Abessinien, öfverallt görande noggranna
ortbestämningar. Hans reseskildring mottogs dock i
början med misstroende. Mellan åren 1697 och 17l6 har
direktören för franska handelskompaniet i Senegambien
ANDRÉ BRUE företagit resor i detta land samt påstås
hafva framträngt ända till Timbuktu; år 1701 och 1702
gick THEODOR KRUMP från Alexandria först till Siut
samt vidare till Dongola och Senaar, samme man har
1710–11 jämte några andra missionärer trängt ned till
Fezzan; 1781–97 genomkorsar FR. DAMBERGER mellersta
Sahara, där han var den förste europeiska resenären;
till kustländerna företogs en mångfald, ofta rent
vetenskapliga resor, hvilka här måste förbigås,
men af hvilka vi dock vilja påminna om svenskarne
ANDERS SPARRMANS (1772–76) och KARL PETER THUNBERGS
(1772 och 1778) i Kaplandet.
Med år 1788 börjar en
ny period i Afrikas upptäcktshistoria. Den 6 juni
detta år grundades nämligen i London på initiativ
af Cooks följeslagare SIR JOSEPH BANKS Brittish
African Association eller som dess namn egentligen
var Association for promoting the discovery of the
interior parts of Africa. Dess uppgift var äfven
att arbeta för civilisationens utbredning där [3],
och sällskapet har i detta syfte grundat kolonien
Sierra Leone, men sin största betydelse fick
det såsom befrämjare af upptäcktsresor. African
Association bestod till 1830, då Royal Geografical
Society bildades med ett vidsträcktare program,
enär dess verksamhet äfven omfattade de andra
världsdelarne. Man kan dela den följande tiden
i två perioder, den första 1788–1848, den andra
efter 1848. Under den förra löstes Nigerproblemet
af African Association; och dess efterträdare
Royal Society började det långsamt fortskridande
forskningsarbetet i Nilområdet samt jämsides därmed
i Syd-Afrika. Efter 1848 vidtogo upptäcktsresorna i
större omfattning; jämte engelsmännen deltogo äfven
öfriga kulturfolk uti dem. I Nigergebitet betecknade
skotten MUNGO PARK’S resor (1795–97) det första stora
framsteget; för kännedomen af Egypten var NAPOLEONS
tåg dit 1798–1800 epokgörande, och för Nord-Afrika
fransmännens eröfring af Algeriet (1830). Den sista
perioden inleddes med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
