Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mountains blefvo dock ej närmare kända förr
än genom JOHN CARLES FREMONT[1] (1842–44 samt
1848–49). Mississippis källsjö (Itasca-sjön)
upptäcktes af HENRY SCHOOLCRAFT 1832, och Yellowstones
geisirområde af WASHBURNE (1870).
Upptäckterna i det inre af det nuvarande engelska
Nord-Amerika voro en följd af Hudsonkompaniets
jägar-expeditioner. Kompaniet anlade här och hvar
blockhus till utgångspunkter för dessa jakter och till
skydd mot indianerna, men från dessa stationer vågade
sig dess jägare ofta långt bort till förut okända
trakter. Hudsonkompaniet har äfven utsändt några
verkliga upptäcktsexpeditioner mot norden. Sålunda
afsände det år 1769 SAMUEL HEARNE, hvilken beslöt
att upptäcka en flod, från hvars stränder indianerna
hämtade koppar. I december 1770 bröt han upp från
Fort Churchill vid Churchill-flodens utlopp i
Hudson Bay samt uppnådde den 13 juli 1771 den sökta
floden, som han kallade Kopparminfloden, och som han
i sällskap med en skara indianer följde ända till
dess han på afstånd såg den utflyta i ett istäckt
haf. Hearne var ej lycklig i sina ortbestämningar,
ty de bredder, han fick, äro 4 à 5° för stora, och
längden af flodmynningen uppgifver han till 5° för
litet. Emellertid visade hans resa, att Nord-Amerika
utsträckte sig mycket längre åt nordväst, än man förut
trott, och hans reseskildring innehåller den första
berättelsen om Tinnehstammarnes sorgliga kamp för
tillvaron i dessa öde trakter [2].
Tjugo år efter Hearne drog ALEXANDER MACKENZIE år 1789
mot samma trakter och upptäckte därvid den flod, som
bär hans namn. Han uppbröt i juni från Fort Chipewyan
vid Athabaska-sjön, hvilket då var Hudsonkompaniets
nordligaste station, gick på Slaffloden till Stora
Slafsjön och därifrån på Mackenzie-floden ända till
Ishafvet, samt landade pä Whale-island den 13 juli
(69° 14 n. br.). Redan i september var han tillbaka
i Fort Chipewyan[3].
Ar 1819 beslöt den engelska regeringen att sända en
landexpedition från Hudson Bay för att utforska norra
kusten af Amerika, öster om Kopparminfloden. Till dess
ledare utsågs SIR JOHN FRANKLIN, och med honom följde
D:r JOHN RICHARDSON (botanist) samt två midshipmen
GEORGE BACK och ROBERT HOOD. Först den 26 mars
1820 framkommo de till Fort Chipewyan, hvarifrån
de uppbröto den 18 juli samt gingo utför Stora
Slaffloden till Fort Providence vid norra stranden
af Stora Slafsjön. Till följd af de åtföljande
indianernas vägran att under hösten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
