- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
351

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vintern gå vidare måste man bygga ett blockhus i
närheten af Kopparminflodens öfre lopp, och man gaf
detta namnet Fort Entreprise. Här tillbragtes vintern
till juni 1821, då resan fortsattes. Den 2 juli
började båtfärden utför Kopparminfloden, hvars mynning
nåddes den 18 juli och befanns ligga på 67° 47’ 50"
n. br, samt 115° 36’ 49" v. Gr. Härifrån vidtog nu
kustundersökningen mot öster. Deras hopp var att
finna ett sund från Coronation Golf till Hudson Bay,
och de trodde till en början, att den djupt i landet
inträngande Bathurst-viken var ett sådant, men funno
sitt misstag, först sedan de förlorat mycken tid på
att segla omkring i denna. Därpå styrde man vidare mot
nordost, men tvangs af den långt framskridna årstiden
att vända vid Point Turnagain i Dease-sundet (68°
19’ n. b. 109° 25’ v. Gr.) den 22 augusti. De seglade
nu till Hood-floden, som utfaller i Bathurst-viken,
lämnade där sina båtar och tågade landvägen under
stora svårigheter till Fort Entreprise, dit dock
endast halfva antalet återvände, i det att de andra
omkommo pä vägen. Ar 1822 vände Franklin tillbaka
till England[1].

Det dröjde dock ej länge, förr än han var färdig
att göra ett nytt försök på denna väg. I febr. 1825
afreste han från London åtföljd af Richardson, KENDALL
och Back. Afsikten var nu, att Richardson skulle
undersöka kusten mellan Mackenzie och Kopparminfloden,
medan Franklin skulle från Mackenzie söka framtränga
till Is-kap, dit kapten FREDR. WILLIAM BEECHEY
skulle segla honom till mötes från Stilla hafvet. Man
gick därför utför Mackenziefloden, men beslöt
att bygga ett vinterhus (Fort Franklin) vid Stora
Björnflodens utflöde ur Björnsjön; medan löjtnant
Back öfvervakade detta arbete, gingo Franklin och
Richardson ned till Ishafvets kust.

Det var dock först i juni följande år 1826, som det
egentliga framträngandet började. Den 3 juli nådde
de Mackenziedeltat, och här skildes båtarne från
hvarandra efter den fastställda planen. Richardson och
Kendall gingo med två båtar »Union» och »Dolphin» åt
öster samt utförde fullständigt sin uppgift att segla
utefter kusten från Mackenzie till Kopparminfloden,
en sträcka af 550 mil. Härunder upptäcktes den 7
aug. land äfven i norr. Det var Wollaston-land,
hvilket skiljes från fastlandet genom Dolphin and
Union-sundet. Från slutpunkten för denna båtfärd
återvände de landvägen till Fort Franklin, dit de
anlände den 1 sept.

Mindre framgång hade Franklin och Back, hvilka seglade
genom den västligaste af Mackenzies utloppsarmar och
sedan utefter kusten åt väster. De kommo nämligen icke
fram till sitt mål Is-kap utan nödgades att vända vid
Return Reef (70° 26’ n. br. 148° 52’ v. Gr), sålunda
ungefär på halfva vägen (d. 18 augusti). Vid denna
tid var kapten Beechey endast på 146 mils afstånd från
dem, men en isvägg hindrade de båda expeditionerna att
mötas. Beechey hade nämligen icke stannat vid Iskap


[1] FRANKLIN, Narrative of a journey to the shores
of the Polar Sea in the years 1819--22, (2 band 1823).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free