Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet) - XI. Resor i Södra Ishafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att återvända (den 27 juli) och efter 48 dagars
frånvaro kom han den 12 aug. tillbaka till sitt
fartyg. Inom det atlantiska ishafsområdet uppnåddes
sedan icke en så hög breddgrad förr än år 1895,
då FRITHIOF NANSEN, åtföljd af löjtnant HJALMAR
JOHANSEN, under sin isvandring den 7 april kom till
86° 14’ (90° ö. Gr.) hvilket är nära tre grader mer
än t. o. m. Lockwood nådde norrom Robesonkanalen. Det
fartyg, som trängt längst mot norr, var hans »Frem»,
fördt af kapten OTTO SVERDRUP, hvilket, sedan
Nansen lämnat det, kom till 85° 57’ n. br. (66°
ö. Gr.) den 16 oktober 1895. Före Frem’s resa hade
svenska ångfartyget »Sophia» äran att vara det fartyg,
som framträngt längst mot norden i dessa trakter,
Det hade 1868 kommit till 81° 42" n. br.
En upptäcktsresa af ovanligt stor betydelse var den
österrikisk-ungerska nordpolsexpeditionen (1872–74),
hvilken leddes af löjtnanterna KARL WEYPRECHT och
JULIUS PAYER. De afseglade med skeppet »Tegetthoff»
från Bremen d. 13 juni 1872 och framkommo i början af
augusti till Novaja Semlias västra kust, som följdes
till Kap Nassau. Här frös fartyget in i slutet af
nämnda månad, och drefs nu månad efter månad redlöst
omkring med isen. Äfven pä sommaren 1873 lyckades
det icke att frigöra sig ur isen, som först förde
skeppet åt nordost, sedan från mars 1873 i västlig
och nordvästlig riktning. Slutligen den 30 augusti
upptäcktes i nordväst ett högt alpland, hvilket man
kallade Kejsar Frans Josephs land. Här gjorde man den
andra öfvervintringen. Under slädfärder, som under
tiden företogos, fann man, att landet i själfva verket
var en stor ögrupp, hvilken kartlades så långt möjligt
var. Den 20 maj 1874 måste »Tegetthoff» öfvergifvas,
och hemfärden anträddes med båtar och slädar.
Vid Novaja Semlias kust upptogos de af en rysk
skeppare, den 23 augusti, vid Dunen Bay, och denne
förde dem på nio dagar till Vardö[1].
Ändamålet med denna resa hade varit att segla rundt
Europa och Asien, såsom Vega sedan gjorde. Detta
misslyckades visserligen, men genom upptäckten af en
ny ögrupp i Norra Ishafvet blef hon dock en af senare
tiders viktigaste upptäcktsresor.
XI. Resor i Södra Ishafvet.
Cook hade under sin andra resa den 30 januari
1774 framträngt till den högsta sydliga polhöjd,
som ännu någon uppnått, nämligen 71° 10’ (106° 54’
v. Gr). På ett ställe i sin reseskildring uttalar
Cook den förmodan, att ingen skulle komma längre:
»den fara», säger han, »som man utsätter sig för vid
utforskandet af en kust i dessa okända och isfyllda
haf, är så stor, att jag kan vara djärf nog att påstå,
att ingen människa någonsin skall våga sig längre än
jag gjort, och att de land, hvilka kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
