- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
373

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet) - XIII. Den matematiska geografien och kartografien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Generalstaben. Dess kartor kallades 1810–57 Svenska
militärkartverket
och 1857–74 Topografiska corpsens
karta öfver Sverige,
sedermera Generalstabens
karta.
Kartläggningen började 1810 i Västerbotten samt
fortsattes 1812 och 1815–20 i Skåne, där uppmätningen
skedde i skalan 1:20,000. Sedermera inskränktes
denna till 1:100,000, och 1821–43 kartlades på detta
sätt nästan alla kustprovinserna samt Västergötland
och Örebro län. År 1844 började man för att vinna
större noggrannhet att verkställa uppmätningen i
skalan 1:50,000 och att därefter öfverföra kartan
i 1:100,000, hvarefter hon graverades i koppar
(hvilket skett sedan 1826). Dock hemlighöllos kartorna
ända till år 1857. Numera äro alla de blad färdiga,
som falla inom Svea och Göta land utom de nordligaste
och västligaste delarne af Värmland och Dalarna,
hvartill komma kartbladen af Gefleborgs län. Sedan år
1887 utgifvas ett särskildt kartverk öfver Norr- och
Västerbottens län i skalan 1:200,000, och af detta
hafva utkommit alla bladen, som omfatta Norrbotten
och norra delen af Västerbotten[1].

XIII. Den matematiska geografien och kartografien.

Frågan om jordens form och storlek upptog i hög grad
denna tids uppmärksamhet, och Snellius gradmätning
(1617) blef ett föredöme, som snart vann efterföljd
i andra land. Särskildt utmärkte sig de franska
vetenskapsmännen på detta område. Den första
gradmätningen i Frankrike på 1600-talet utfördes af
JEAN PICARD (1620–82) under åren 1668–70. Han uppmätte
en båge af 1° 21’ 57" mellan Malvoisine och Amiens,
sedermera äfven bågen mellan Malvoisine och Sourton,
därvid följande samma metod som Snellius, men som han
för första gången begagnade sig af vinkelinstrument,
som voro försedda med kikare, kunde han göra
noggrannare observationer än den förra. Han bestämde
på detta sätt en breddgrad till 57,060 toises. (1
toises = 1,949 met.). Sedermera fortsatte CASSINI och
PHILIPPE DE LA HIRE triangulationen till Dunkirchen
i norr och Pyreneerna i söder och erhöllo samma
genomsnittsvärde för gradlängden. Picards beräkningar
skedde ännu under förutsättning, att jorden var
rund, dock närmade han sig sanningen »med underbar
noggrannhet, då genom en slump de astronomiska felen
utjämnade de geodetiska bristerna»[2]. Picard hade
samtidigt anställt pendelobservationer – visserligen
föga noggranna –, men trodde sig dock af dem kunna
framställa tvifvel på att jorden var ett klot. Till
följd häraf gaf han, understödd af Giovanni Cassini,
franska vetenskapsakademien det rådet att låta göra
dylika observationer i ekvatorialtrakterna, och därför
afsändes JEAN RICHER till Cayenne (1671–72). Denne
återkom med det beskedet, att jorden icke var ett


[1] C. O. NORDENSVAN
i Nordisk Familjebok.
[2] PESCHEL.
Gesch. d. Erdk. 658.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free