Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomförd, skola än noggrannare data föreligga i de
frågor, som en gradmätning afser att besvara.
De förnämsta kartograferna på 15- och 1600-talen
brukade med förkärlek draga initialmeridianen genom
någon af Azorerna eller Kap Verde-öarna, men någon
bestämd, af alla antagen, utgångspunkt förekom ej,
och icke ens samma kartograf drog den alltid öfver
samma ställe. Mercator har på åtskilliga kartor
lagt den genom ön Corvo bland Azorerna, emedan
kompassens missvisning där var lika med noll, eller
som Mercator uttrycker sig »den magnetiska och den
geografiska meridianen sammanföllo»; ty på hans tid
visste man ännu icke, att de s. k. isogonerna eller
linjerna för den lika deklinationen bilda regellösa
kurvor och icke meridianer. Men ofta drager han
initialmeridianen äfven öfver andra öar väster om
Afrika. Holländarne låta den gå genom Pico de Teyde
på Tenerifa, engelsmännen genom London eller Kap
Lizard samt efter Jamaicas eröfring 1655 stundom
genom denna ö. Spanien och Portugal hade först
begagnat demarkationslinjen som begynnelsemeridian,
sedermera drogo de denna genom andra orter (Spanien
egde ej mindre än sju initialmeridianer, Portugal
två) o. s. v.[1]
Ordning i den oredan, som häraf
måste uppstå, bragte Frankrike. Här föranstaltade
RICHELIEU 1634 ett möte af geografer och astronomer,
för att ordna frågan, och i enlighet med deras
beslut, utfärdade Ludvig XIII den i juli 1634 en
ordonnans, som påbjöd, att begynnelsemeridianen
hädanefter skulle förläggas genom den östligaste
spetsen af ön Ferro, och hvarje fransk undersåte
förbjöds vid strängt straff att använda någon annan
initialmeridian. Därefter återstod det svåraste, att
genom ett noggrant bestämmande af longitudgraderna
sammanbinda ön Ferro med kontinenten. En noggrann
fixering af Ferros läge i förhällande till Paris
gjordes först af FEUILLÉ, 1724, som beräknade det till
19° 55’ 3" v. Paris. Pålitligheten af denna uppgift
betviflades dock, och nya undersökningar gåfvo andra
resultat. Svårigheten löstes därigenom, att man enligt
GUILLAUME DE L’ISLES förslag förlade Ferro-meridianen
jämt 20° v. Paris. Härigenom blef i själfva verket
Paris utgångspunkten för beräkningen, och hvad man
kallar Ferromeridianen är egentligen en maskerad
Paris-meridian. I slutet af 1600-talet väcktes också
fråga därom, att direkt förlägga begynnelsemeridianen
till Paris, och Pariserobservatoriets förste chef
GIOVANNI CASSINI erhöll 1684 tillåtelse att flytta
den hit. Det vanliga blef dock, att man räknade
från Ferro, och detta exempel följdes i flera andra
länder särskildt i Tyskland. Däremot brydde sig
engelsmännen icke härom, utan de började, sedan
Greenwich observatorium 1675 grundats, att förlägga
sin begynnelsemeridian genom detta. Och ju mer de
engelska sjökorten öfver jordens olika farvatten samt
de engelska ephemeriderna blefvo nödvändiga för alla
länders sjömän, desto mer tvungos dessa att rätta
sin longitudberäkning efter uppgifterna i dem. Då
nu detta ej kunde ändras, uppstod den olägenheten,
att utom i England sjö- och landkartor hade olika
longitudberäkning. För att undvika detta hafva på
sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
