- Project Runeberg -  Geografiens och de geografiska upptäckternas historia /
379

(1899) [MARC] Author: Johan Fredrik Nyström - Tema: Exploration, Maps and cartography, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användt projektionssätt. Det är SANSON-FLAMSTEEDS
yttrogna projektion använd af SANSON 1650 och af
JOHN FLAMSTEED (1646–1719), Greenwich-observatoriets
förste ledare, men den förekommer redan på en karta
i Honds edition af Mercators atlas[1].

En alldeles ny projektion, den externa om hvilken vi
redan haft anledning tala[2] uppfanns 1701 af PHILIPPE
DE LA HIRE. Hans landsman RIGOBERT BONNE har år 1752
förordat en redan af Werner använd projektion, som
brukar betecknas med namnet Bonnes projektion[3]. En
engelsk präst PATRICK MURDOCH föreslog i en skrift,
som han utgaf 1758, tre nya förbättrade koniska
projektionsmetoder, af hvilka en sedermera vidare
utvecklades af den store matematikern C. F. GAUSS. Den
låter afståndet mellan breddgraderna på konens
mantelyta ökas mot norr, sä att hvarje trapez blir
lika stort som motsvarande yta på klotet.

En ny epok inom projektionsläran inleder den tyska
matematikern JOHANN HEINRICH LAMBERT (1728–1777)
genom sitt år 1772 utgifna arbete Beiträge zum
Gebrauche der Matematik und deren Anwendung
. Här
underkastas för första gången kartprojektionerna en
allmän analytisk undersökning, och vissa hufvudregler
framställas för ett klots projicierande på en
yta. Därvid framhållas särskildt fordringarna
på vinkeltrohet (konformitet) och på yttrohet
(ekvivalens), hvilka båda egenskaper dock ej
låta sig förenas, men af hvilka den senare är
viktigare. Lambert sökte nu genom nya projektioner
rätta de väsentliga felen i den stereografiska
och den ortografiska projektionen. I den förra
utspärras nämligen bilden för mycket vid kanterna,
i den senare förtätas den vid dessa. Lambert föreslog
några projektioner, som voro yttrogna, i hvilka
alltså alla trapezierna i nätet hade samma omfång,
som de ega på klotet[4].

Han föreslog äfven en yttrogen Cylinderprojektion
kallad Lamberts isocylindriska projektion, i hvilken
meridianer och breddgrader äro räta linjer, som skära
hvarandra under räta vinklar, men afståndet mellan
breddgraderna minskas mot polerna[5].

Den cylindriska projektionen utvecklades vidare
genom den s. k. Cassini-Soldners projektion, först
uttänkt af CÉSAR FRANCOIS CASSINI DE THURY, som lade
den till grund för sin kartläggning af
Frankrike[6],
och sedan närmare utvecklad af JOH. GEORG SOLDNER
(1809). – Ett lyckadt försök att förena fördelarna i
den Sanson-Flamsteedska projektionen med Lamberts
yttrogna stereografiska projektionen gjorde år
1805 KARL BALDAN MOLLWEIDE, hvars projektion är
den bästa, som finnes för framställande af hela
halfklotet. Breddgraderna äro parallella räta
linjer och deras afstånd så beräknadt, att ytan blir
ekvivalent. Meridianerna äro elipser,


[1] Se ofvan
sid. 282.
[2] Se ofvan sid. 280,
not 1.
[3] Se
ofvan sid. 276, not 4.
[4] Se vidare härom STEINHAUSER
Grundzüge der matematischen Geographie (1888) s. 115.
[5] GELCHICH
und SAUTER Kartenkunde 89.
[6] GELCHICH und SAUTER a. a. 94.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:42 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geohist/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free