Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök i den vägen, var LEIBNIZ (1710). Han skilde
mellan två hufvudgrupper den japetiska och den
aramäiska; den förra sönderföll i en keltisk och
en skytisk (motsvarande ungefär våra ariska och
ural-altaiska språk, dock förde han de slaviska
språken till den skytiska afdelningen). Han insåg
förvandtskapen mellan mongoler, turkar, mandschuer,
finnar, lappar och ungrare samt förmodade att äfven
ester, liver och samojeder hörde dit[1]. Med stor
ifver yrkade han på, att man skulle samla språkprof
i och för jämförelsers anställande. Att det icke var
nog med att jämföra ordförrådet utan att framför allt
den grammatikaliska byggnaden borde vara hufvudpunkten
blef snart tydligt (troligen har redan Leibniz insett
detta). Ett stort steg framåt fördes denna forskning
af den spanske presten DON LORENZO HERVAS (1800), som
först uppvisade hvilka språk hörde till den semitiska
språkgruppen; han sammanförde äfven under benämningen
tschudiska eller finska språk dem, som talas af
lappar, kareler, ester, permer, wotjaker, ostjaker,
mordwiner, tscheremisser, woguler och magyarer. Under
upptäcktsresorna i Stilla hafvet i 1700-talets senare
del samlades äfven språkprof, hvilka meddelas i
resebeskrifningarna. På detta sätt hade redan JOSEPH
BANKS, som följde Cook på hans första resa, funnit,
att alla de polynesiska dialekterna voro samma språk
och att detta äfven talades på Madagaskar, men den
förste, som vetenskapligt uppvisade de malajiska
idiomens släktskap med hvarandra var WILHELM VON
HUMBOLDT (1767–1835), Alexander v. Humboldts
föga mindre berömde broder[2]. – Genom engelsmännens
forskningar i Indien blefvo de indiska dialekterna
kända, och man hade redan börjat ana, att det fanns
ett sammanhang emellan sanskrit och de europeiska
språken, då FRANS BOPP (1791–1866), den jämförande
språkforskningens grundläggare, vetenskapligen
uppvisade detta (1816)[3]. Sedermera hafva naturfolkens
språk närmare studerats, och viktiga slutsatser
kunnat dragas om deras inbördes ställning till
hvarandra[4]. Men svårigheterna att uppställa en i allo oantastlig klassifikation af människoraserna hafva genom den ökade kännedomen om dem snarare ökats än
minskats. Både likheter och olikheter hafva sprungit
mera i ögonen, där de ena tala för en sammanslutning
tyckas de senare tala däremot. Vissa folk hafva genom
blandningar förlorat sina från början utmärkande
karakteristiska fysiska kännetecken, men bibehållit
sitt ursprungliga språk såsom de europeiska osmanerna
och magyarerna. Här synes språket böra vara den
bestämmande indelningsgrunden. Andra åter hafva väl
bevarat sina fysiska egendomligheter, men antagit
ett främmande språk såsom de mongoliska hasarerna
i Afghanistan, vissa sydamerikanska indianstammar
och framför allt Amerikas negrer. Här bör väl den
fysiska egendomligheten men icke språket bestämma
deras ställning i det etnografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
