Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i verldsrymden omfattat äfven de yttersta nuvarande planeternas banor.
§6. Den fasta jordskorpans bildning.
De bergarter, som vid jordens afsvalning bildade den första stelnade skorpan, har man kallat kristallie niska skifferarter. Men denna skorpa genombröts sedermera tid efter annan af uppträngande smälta massor, hvarigenom en annan klass af bergarter bildades, som man kallat platoniska (efter Pluto eller namnet på underjordens gud, enligt de gamla Grekernas och Eomarnes mythologi). Sedan jordklotets afsvalning hunnit så långt, att vattnet kunde afsätta sig och föranleda uppkomsten af haf och floder, började nya aflagringar att uppstå genom vattnets inverkan på den förutvarande fasta jordskorpan. På detta sätt tillkom en tredje klass af bergarter, som kallas neptuniska (efter Neptunus, hafvets beherrskare) och hvilka fortfarande aflagras ännu i dag, under det de bergarter, som tillhöra de tvenne förstnämnda klasserna, längesedan hafva upphört att bildas. Genom den vulkaniska verksamheten uppkastas likväl i våra dagar smälta massor från jordens inre, men de bergarter, som på detta sätt uppkomma, har man gifvit ett särskildt namn, nemligen vulkaniska (efter Vulcanus eller eldens gud), ehuru de på sätt och vis endast äro att betrakta som plutoniska bergarter. Båda kallas ofta med ett gemensamt namn eruptiva eller från jordens inre uppkastade bergarter.
Af dessa fyra slag af bergarter är hela den fasta delen af jordskorpan sammansatt. I nästa afdelning komma vi att närmare betrakta så väl bergarternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
