- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
44

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de jordlager, genom hvilka det trängt fram. Källvattnet innehåller derföre alltid en mängd kroppar i lösning. Man kan i allmänhet säga, att källorna innehålla lemningar eller spår af alla de jordlager och bergarter, med hvilka deras vatten varit i beröring, och i samma mån mera deraf, som beståndsdelarne äro i vatten lättlösliga. De källor, hvars vatten innehålla några vissa mineralämnen eller salter i större mängd upplösta, kallas mineralkällor och surbrunnar. Vattnets lösande förmåga ökas hufvudsakligen deraf, att detsamma upptager fri kolsyra, som aldrig saknas i de öfre delarna af jordskorpan, der organiska ämnen förmultna. Härigenom förmår vattnet lösa t. ex. kolsyrad kalk, kolsyrad jernoxidul m. fl. eljest i vatten olösliga kroppar. De varma källornas vatten eger dessutom i följd af den höga temperaturen en ännu större lösningsförmåga. Träffar vattnet under sin väg i jordens inre t. ex. ett koksaltslager eller andra lättlösliga ämnen, så kunna stundom så stora ihåligheter småningom uppstå, att jordras inträffa. I Tubingen förekomma trappformiga jordras, som uppkommit derigenom att underliggande kalkstenslager småningom blifvit af vattnet upplösta och bortförda.
Källornas stora geologiska betydelse beror derpå, såsom ofvan blifvit anmärkt, att deras vatten upplöser salter och fasta ämnen utur de jordlager och bergarter, som träffas af källådrorna. Efter beskaffenheten af de upplösta mineralbeståndsdelarna plägar man indela de s. k. mineralkällorna i flera särskilda klasser, af hvilka följande äro de vigtigaste.
1. Alkaliska källor, som äro rika på kolsyradt na-tron, kalk och talk, t. ex. Fachingen, Geilnan, Spaa, Wildungen, Ems, Driburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free