Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. III.
Om den geologiska betydelsen af gletscher eller is- och snömassor.
§ 23.
Snögränsens olika höjd.
I de öfre luftlagren sänker sig temperaturen allt mer och mer ända till en gräns, der den s. k. ständiga snöregionen vidtager. Under eqvatorn ligger snögränsen 16 a 17,000 fot öfver hafsytan, så att bergsspetsarna derstädes måste ega en betydlig höjd, för att året om öfverst kunna vara betäckta af snö. Mot jordklotets poler kommer snögränsen allt närmare hafvets nivå och sammanfaller slutligen helt och bållet med hafsytan. I norra delen af Siberien har man ständig is, likasom sten och berglager, under jordytan. Man har i dessa islager upptagit djupa brunnar och funnit, att temperaturen äfven der stiger med djupet under jordytan. I de tempererade och varma zonerna har man evig snö endast på höga berg och alper, som skjuta upp ofvan snögränsen. Öfverst på topparne ligga snöfälten, bestående af fin damlik snö, som småningom förlorar sin luckerhet vid omvexlande temperatur och öfvergår till s. k. firnsnö, hvilken utgöres af hårda snökorn och betäcker de nedom snöfälten belägna firnfälten. Längre ned eller närmare snögränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
