- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
221

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göthland t. ex. har man funnit att Kinnekulle och de öf-riga till siluriska formationen hörande bergshöjderna hvila på en underbädd af gneiss.
Sättet för gneissens sannolika bildning och förekomst synes alltså antyda derpå, att denna bergart är en utaf de aldra första och äldsta fasta bildningarna på vår jord. Häraf följer ock, att gneissbergens yta längst varit utsatt för luftens och vattnets iuverkau eller i allmänhet för de krafter, som åstadkomma förvittring. De sednare bergarterna, i synnerhet de utur hafvet eller vattnet afsatta, torde derföre hafva erhållit sina materialier till en stor del från förvittrad och söndergrusad gneiss.
I Sverige bildar gneisseu vanligen långa afrundade kullar, som meddela åt trakten föga omvexling och på den svenska slättbygden är denna bergart vanligen den ensamt rådande. I närheten af eruptiva bergarter, såsom granit, syenit, felsitporfyr och diorit m. fl., har gneissen deremot stundom blifvit på olika sätt rubbad och upplyftad till en betydande höjd. Uti södra Europas alptrakter företer derföre gneisseu vildt sönderstyakade former med hvassa spetsiga toppar och branta sidor. Då gneissens parallelstruktur alltid tillåter en närmare bestämning af bergartens stupning och strykning, så kan man med ledning deraf i de flesta fall erhålla någon upplysning om de rubbningar, som gneissen varit underkastad, i följd af de eruptiva bergarternas inverkan. Stundom visar sig gneissen vågformigt böjd, utan att hafva brustit eller blifvit till den öfre ytan genomträngd af någon främmande bergart. I Sverige är ett sådant förhållande ytterst allmänt, så att sällan torde man finna bergarten på någon större areal eller utsträckning bibehålla sitt horizontella läge; större eller mindre rubbningar förefinnas nästan alltid, vare sig att plutoniska bergarter befinna sig i närheten eller icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:37:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geolgn/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free