- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
233

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

giska perioderna har man de s. k. benbrecciorna, hvilka bestå af brottstycken, skärfvor och ben efter utdöda djurarter. Dessa fragmenter äro vanligen inbäddade i lera eller kalk.
2) Skiffrar, såsom lerskiffer och alunskiffer m. m. Dessa bergarter förekomma i de flesta formationer och utmärka sig genom sin tydligt skiffriga struktur. Från Sveriges siluriska formation har man vanlig lerskiffer, bituminös skiffer (alunskiffer), kalkmergelskiffer och graptolitskiffer m. m. Dessa skifferarter gifva ofta upphof till ypperliga jordarter, t. ex. alunskifferlagren i Westergöthland m. fl. Lias eller Juraformationen i Skåne innehåller en slags lerskiffer eller kanske rättare skifferlera, som är mjuk och mild och användes som eldfast lera samt för fabrikation af stenkärl och eldfast tegel. Lerskiffern användes eljest till taksten brynstenar, svartkrita m. m. Alunskiffern kan ofta tjena som brännmaterial (brandskiffer) samt begagnas för öfrigt till framställning af alun, jernvitriol och rödfärg m. m.
3) Kalkstenar, pips och stensalt (bergsalt, koksalt). De sedimentära kalkstenarna äro af flera slag, allt eftersom de tillhöra olika formationer eller eljest genom sin färg, struktur, sammansättning eller halt af fossilier på något sätt äro särskildt karakteriserade. Sålunda uppkomma benämningarna silurisk kalksten, devonisk kalksten, jurakalk, tcrtiärkalksten, krita och kritkalk, orstenskalk, kalksinter, oolithartad kalk, grofkalk, musselkalk, enkrinitkalk, hippuritkalk, nummulithkalk, orthoceratitkalk o. s. v. De kalkstenar, som tillhöra siluriska formationen, kallas i Sverige vanligen öfvergångskalk.
Gips och stensalt förekomma ofta tillsammans i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free