- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
253

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Syrets och kolsyrans inverkan. 253
likasom infiltreras mellan de särskilda sandpartiklarna och sammanbinder eller sammankittar dera åter till en fast bergart, som nu får namn af sandsten eller konglomerat. Men kolsyran gör i förening med fuktighet och luft ett nytt anfall, sandstenen förvittrar, lerartade ämnen frigöras och af den fordna graniten uppstår nu kanske en ännu finare sand, blandad med lera. Det torde inträffa, att kiselsyran för andra gången sammanfogar dessa partiklar till en fast bergart, som får namn af skiffer, lerskiffer, qvartsskiffer o. s. v. Men äfven denna måste vika för kolsyrans makt, så att af skiffern bildas jordarter, hvilka skänka landtmannen rika skördar. Kanske skola dock dessa jordarter, dessa leror, sand- och gruslager, dessa merglar och söndergrusade skifferarter ännu en gång förvandla sig till hårda och fasta berg? Om så inträffar, veta vi äfven, att de åter skola söndervittra och blifva till stoft igen, ty någonting, som varar beständigt, gifves icke. Det som en gång blifvit till en fast bergart, får ej alltid förblifva så, och det som en gång förvittrat och blifvit till lera, jord, sand eller grus, får ej heller alltid förblifva så. Alla dessa omvexlingar bero till en hufvud-saklig del deraf, att under olika omständigheter än kiseisyran och än kolsyran för en tid behålla öfvervigten.
I de äldre geologiska formationerna måste de förvittringsprocesser, som bero af en högre temperatur och en större halt af syre, kolsyra och andra gasarter uti atmosferen, hafva varit mera kraftiga och åstadkommit vida större och hastigare förändringar, än de som i allmänhet ega rum i våra dagar. Samma slags bergart, t. ex. granit eller gneiss, synes ock på vissa mera inskränkta lokaler förvittra olika. Varma källor och dylikt bidraga stundom dertill, att stenarternas sönderdelning på vissa ställen påskyndas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free