- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
260

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

augitförande bergarterna, t. ex. syenit, homblendesten, diorit och diabas m. fl., gifva deremot åkerjordarter, som äro starkt jemhaltiga och innehålla alkaliska jordarter i mängd, men mindre lera och alkalier.
De mera rent vulkaniska bergarterna, hvilka i allmänhet karakteriseras ap en större eller mindre halt af zeolithartade mineralier, förvittra ännu lättare än de flesta öfriga bergarterna och bilda jordmåner, som utmärka sig för ovanligt stor bördighet. Af förvittrad basalt uppkommer t. ex. en rödgulfärgad jordart. Emellertid beror jordartens beskaffenhet ej ensamt af den kemiska sammansättningen hos den bergart, af hvilken den uppstått; äfven bergarternas textur är dervid medverkande. Tvenne graniter, som ega lika sammansättning, kunna sålunda gifva upphof till mycket olika jordarter; om nemligen den ena är storkornig, men den andra mera finkornig och tät. Den förra graniten ger då en grusartad jord eller sandjord, under det den sednare bildar en lerartad jordmån eller egentlig lerjord.
Hvad beträffar de mineralier och bergarter, som helt och hållet utgöras af kolsyrad kalk och talk eller s. k. karbonater, så kunna dessa kroppar i egentlig mening ej ytterligare förvittra. Hithörande bergarter söndergrusas deremot temligen lätt och förvandlas till ett fint mjöl, som i vattnet uppslammas tillsammans med lera från de fältspatsförande bergarternas förvittring och afsätter sig sedermera som mergel. Vidare kunna de kolsyrade alkaliska jordarterna, såsom bekant är, lösa sig i kolsyrehaltigt vatten och utfällas sedan åter på botten af sjöar och bäckar m. m. Men under allt detta förblifver dock mineralets kemiska sammansättning oförändrad. Kolsyran aflägsnas nemligen först vid en högre temperatur eller vid inverkan af andra starkare syror. Detta sednare inträffar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:37:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geolgn/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free