- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
363

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utan gödsling hafva dylika nyodlingar ändock lemnat skördar af säd och gräs, som i rikedom öfvergått alla andra äfven på de mest bördiga jordmåner. Man torde måhända i detta afseende få anse Kungsängen med sitt mäktiga svartlerlager, öfverlagradt af yngre leror, såsom Sveriges fruktbaraste och i agronomiskt hänseende mest intressanta och märkvärdiga trakt, som man hittills känner.
f) Undre diluvlallera eller underlera. Denna lera har en gråblå eller mörk färg och utbreder sig på jemnare slättbygder såsom ett blott några få qvarter mäktigt lager ofvanpå hvarfviga leran eller ock svartleran, der denna förekommer. Vid torkning, sönderfaller den i små korn eller tärningar, särdeles vid utsättning för frost, men bibehåller alltid en mörkare fårg än nästföljande lera. Underleran saknar all hvarf-vighei och lider fullkomlig brist på fri kolsyrad kalk. Deremot är denna så väl som följande lera alltid mer eller mindre jernhaltig, hvilket visar sig dels af rost-fårgen på brottytorna, dels af den röda färg, som deraf tillverkadt tegel och krukmakaregods vid bränning antager. Underleran bildar en seg och något svårbrukad jordmån, som dock anses vara ganska bördig, äfven om den täckes af tunnare sandlager. I södra Westmanland och Westeråstrakten utgöres åkerjorden vanligen af sådan lera.
g) Öfre diluviallera eller öfverlera. Äfven denna utgör en af våra vanligaste åkerleror och kan svårligen skiljas från föregående, så vida de ej förekomma tillsammans, då öfverleran alltid intager den öfre platsen och utmärker sig genom en ljusare färg så väl i fuktigt som torkadt tillstånd. För öfrigt uppgifves, att öfverleran under frost och torkning sönderfaller i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free