- Project Runeberg -  Lärobok i Geologien med särskild tillämpning på Sverige och dess landtbruk /
396

(1868) [MARC] Author: Carl Erik Bergstrand - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diluviallwa eller åkerlera. Den saknar hvarfvighet och fräser ej vid pågjutning af syror. Åkerlerans mäktighet varierar från 1 till 6 fot och någon gång deröfver. Den användes mycket till tegellera och det deraf tillverkade teglet blir vid bränning rödt, under det mergeln lemnar efter bränning i allmänhet ljust eller gulhvitt tegel. Åkerleran bildar en styf och svårbrukad jordart; mot höjderna, der den sammanblandar sig med mergeln, blir jordarten af utmärkt beskaffenhet och mera lättbrukad; i närheten af backar och åsbildningar upptager leran sand och grus och bildar en jordart, som inan stundom kallar backlera och rnolera. Denna sistnämnda varietet af åkerleran är stundom dålig och mindre användbar för sädesodling, åtminstone för höstsäd, emedan på de ställen, der åkerlera och gruslager sammanträffa med hvarandra, jorden ofta är genomdragen af källådror. Backleran blir då vattensjuk och får egenskapen att likasom jäsa, i synnerhet på våren i det jorden förändrar sin konsistens och sitt läge, så att sädesrötterne skadas och plantorna dö bort. Man kallar också derföre en sådan jordrnån jäsjord eller frysjord. Genom en omsorgsfull afdikning kunna dessa olägenheter emellertid till största delen afhjelpas.
Österut ifrån Upsala, såsom i Erlinghundra och Långhundra härader m. fl. förekommor åkerleran i tvenne särskilda lager ofvanpå hvarandra, mellan hvilka vanligtvis ligger ett sandlager af endast några decimaltums mäktighet. Man skiljer dessa lager äfven till namuet och kallar dem underlera och qfverlera. At Westmanlandssidan till, såsom i Wänge, Åland och Järlåsa m. fl. socknar kan man äfvenledes urskilja de tvenne åkerlerorna lagrade ofvanpå hvarandra. ehuru der ej åtskiijda genom något be-stämdt sandlager. Man igenkänner dem likväl på deras olika färg; underleran har så väl i torrt som fuktigt till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:51:50 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geolgn/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free