Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET. RINNANDE VATTEN. 5
sig beror af vattnets fart, och då denna under för öfrigt lika
förhållanden är beroende af vattenmassan, så blir följden, att sanden
än stannar nära mynningen, än sprides längre ut i dammen,
öfverlagrande förut afsatt lerslam. Härigenom kunna uppkomma
omvexlande lager af sand och lera. Äfven den af lerslammet
bildade leran är ofta afdelad i tydliga, tunna lager eller skikt,
beroende deraf, att lerslammet afsätter sig periodvis, d. v. s. att
det finnes vissa mellantider, då intet slam utföres, hvarunder det
sist afsatta slamlagret hinner att i viss mån fastna och bilda ett
helt för sig, innan det blir öfvertäckt af ett nytt lager. Allt som
på detta sätt afsätter sig ur vatten, kallas sediment. De blad, strån,
insektvingar, m. m., hvilka medföljt dikesvattnet till dammen,
äfven som lemningar af de djur, som lefva i den, sjunka också
till botten och blifva inlagrade eller inbäddade i sanden och leran.
Det som stundligen försiggår inför våra ögon i diken, bäckar
och dammar, upprepas i ofantligt mycket större skala i åar och
strömmar, sjöar och haf. Vatten utvidgar sig såsom bekant är
med stor kraft, då det öfvergår till fast form. En följd häraf är,
att fasta berghällar efterhand söndergrusas genom det vatten, som
nedträngt i springorna i berget och som under vintren fryser till
is. Detta kan man i synnerhet iakttaga i Sveriges fjälltrakter, men
äfven i de södra provinserna, t. ex. på Kullaberg i Skåne, der
bergsidorna äro öfvertäckta med nedrasade, kantiga block af alla
storlekar. Blocken grusas allt mer och mer, regn och snövatten
skölja med sig de lättare delarne, som genom rullning och
nötning i bäckar och strömmar så småningom rundas och förminskas.
På detta sätt, men derjemte äfven på grund af förvittring,
uppkommer rullsten, grus, sand och fint slam, lerslam.
Berg och stenar undergå ständigt förvittring på den för luften i
förening med fuktighet utsatta ytan. Förvittringen härrör förnämligast deraf,
att vatten, som innehåller kolsyra, (hvilket är förhållandet med allt
regnvatten samt med det vatten, som silat fram genom mylla) har förmåga att
kemiskt sönderdela och upplösa bergarternas beståndsdelar. Den finare
sanden och lerslammet hafva väsentligen denna förvittring att tacka för sin
bildning. Den vanliga hvita sanden eller qvartssand består egentligen af
de delar hos gråsten (granit och gneis), som alldeles icke eller endast helt
omärkligt vittra genom kolsyrans inflytande och utgör således det som
återstår af dessa bergarter, sedan de åverkats af en grundlig förvittring
jemte ursköljning och nötning i vatten.
Alla dessa från bergen afsöndrade och i vattnet rullade delar
medfölja de rinnande vattnen nedåt mot hafvet en kortare eller
längre väg. De gröfre delarne afsätta sig ganska snart, men
den finare sanden föres af strömmen ned på slätterna, der den vid
dessas öfversvämning ofta utbreder sig såsom vidsträckta
sandaflagringar. Lerslammet åter sjunker först till botten, när
vattnet kommer i hvila i någon insjö, som floden passerar, ja ofta
hinner det ej att ens i insjön helt och hållet afsätta sig, så att
floden är grumlig, äfven när den ånyo utträder ur insjön. I så
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
