Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ringa grad. Häraf följer, att om en sandbädd hvilar på ett
lager af lera, regnvattnet knappast kan nedtränga djupare än till
leran, hvarigenom sandlagret blir vattenförande. Detsamma
inträffar, om ett sandlager ligger emellan tvänne bäddar af lera,
men likväl går någonstädes upp i dagen på en högre liggande
punkt, der det kan
blifva mättadt med
regnvatten. I båda
fallen kunna källor
uppkomma, t. ex. på
backsluttningar (bild 8).
Fasta bergarter såsom
kalk- och sandsten äro
merendels genomdragna med sprickor, uti hvilka vattnet
nedtränger och framrinner ofta långa vägar. Stundom hinner
vattnet ned till mycket stort djup (flere tusen fot), innan det genom
vattentrycket pressas upp till ytan igen, och emedan jordskorpans
värme tilltager nedåt (med ungefär 1 grad på 30 m. eller 100 fot),
blifver vattnet under sitt lopp i de djupare jordlagren betydligt
uppvärmdt, hvarigenom varma källor kunna uppkomma.
Vid franska staden Bagnères de Bigorre, belägen vid foten af Pyreneerna,
framkommer en varm källa, som erhåller sitt vatten från en bäck, hvilken
högt uppe i bergen störtar ned och försvinner i en underjordisk håla. Då
bäcken en gång genom uppdämning tvingades att taga en annan riktning,
upphörde genast källan att flyta.
Regnvatten är nästan alldeles rent vatten och kallas mjukt.
Källvatten är deremot vanligen hårdt, d. v. s. det innehåller flere
ämnen upplösta, såsom kalk, jern m. m. Dessa ämnen upplöser
regnvattnet under sin väg genom jordlagren med tillhjelp af
den kolsyra, som vattnet medfört ur luften eller ur de myllrika
jordlagren. Vatten, som innehåller fri kolsyra, har nämligen en
stor kraft att upplösa de flesta bergarters beståndsdelar, men när
vattnet såsom källa framträder i dagen, bortgår kolsyran och de
upplösta ämnena utfällas. Sålunda afsätta många källor kalktuff
och jernockra m. fl. ämnen. Källorna hafva således liksom
ytvattnen en dubbel uppgift, nämligen att bortföra eller denudera redan
befintliga lager och afsätta nya.
Mångenstädes utgräfva källorna stora grottor i jordens
innandöme i synnerhet i kalkstensberg, hvilket slutligen kan gifva
anledning till lokala jordbäfningar och sammanstörtningar af jordytan.
b) Vatten i sjöar och haf. 1. Mekaniska verkningar.
Äfven vågsvallet på stränderna af sjöar och haf bidrager verksamt
till omdanandet af jordytans utseende. Då hafsvågorna vräka upp
mot en hög, brant strand, undergräfves så småningom bergväggen,
till dess slutligen stora massor af det öfverhängande berget störta
ned (bild 9). Dessa massor, som till en början skydda det qvar-
Bild utvisande uppkomsten af en källa k; l, l lerlager;
s vattenförande sandlager.
Bild 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
