Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 VATTNET I SJÖAR OCH HAF. KEM. VERKNINGAR.
Dessa bestå af rundade stenar, grus och sand och utgöra med
strandlinjen jemnlöpande åsar med olika sluttande sidor, af hvilka
den med svagast sluttning vetter mot hafvet (bild 10). I
händelse strandvallarne nu finnas högt öfver hafsytan eller flere
parallela, den ene innanför den andre, så häntyder detta derpå,
att landet höjt sig, eller att vattenytan sänkt sig efter
strandvallens bildning.
På kusterna af de länder, som begränsa Nordsjön i söder och sydost,
har hafvet åstadkommit stora förändringar under det nuvarande årtusendet.
Som samverkande orsak måste man dock äfven antaga en småningom skedd
sänkning af kusten. Det område, som nu intages af Zuyderzee i
Nederländerna, var för sex århundraden tillhaka en lågländt mark med flere
insjöar och deremellan blomstrande städer och byar. Genom upprepade
inbrott af hafvet under loppet af 13:de århundradet blef denna betydliga
landsträcka öfversvämmad och utgräfd och utgör nu en visserligen ej djup,
dock för grundgående fartyg tillgänglig hafsvik. På liknande sätt har hafvet
inkräktat på vestkusten af Schleswig och genom våldsamma inbrott, hvarvid
tusentals menniskor omkommit, har det bortskurit flere qvadratmil af landet,
så att endast några små öar återstå af detta engång tätt befolkade område.
Det lerslam, som floderna nedföra till hafvet eller som åstadkommes
genom vågsvallets bearbetning af strandklintar, kan visserligen föras af
hafsströmmar temligen långt ut i hafvet. Dock hinner föga lerslam ut i
öppna oceanen. De bildningar, som för närvarande aflagras på de stora
hafsdjupen hafva ett helt annat ursprung; de äro nämligen till väsentlig
del en produkt af det rika djurlifvet i verldshafven, såsom framdeles skall
visas.
2. Kemiska verkningar. Huru källådror under sitt lopp
genom jordlagren upplösa flere ämnen såsom kalk och jern, är
ofvan omtaladt. Dessa ämnen afsättas ofta till stor del vid
källans mynning såsom kalktuff och jernockra, men en del hålles
fortfarande upplöst i vattnet och medföljer detsamma på dess väg
mot sjöar och haf. I många insjöar sker en kemisk fällning af
kalk och jern. Härigenom uppkomma bildningar af
sötvattens-kalk och limonit eller sjömalm.
Under inverkan af växtrötter eller af växtämnen i allmänhet, hvilka
gifva upphof åt humus syror, eller under inflytande af kolsyrehaltigt vatten
uppkomma ur jernhaltiga bergarter lösliga jernoxidulsalter, hvilka
medfölja yt- eller djup-vatten till kärr och sjöar. Här bortgår en del af
kolsyran, som hållit jernet upplöst, jernoxidulen oxideras och utfaller som
jernoxidhydrat samt bildar sjö-malmer (limonit) af mångfaldiga slag
(ärtmalm, penningmalm m. fl.) Äfven ett diatomacé-slägte Gaillonella, som har
jernhaltigt skal, påstås, fast kanske med föga skäl, bidraga verksamt till
bildandet af sjömalm. Då malmen förekommer i mossar och träsk
(uttorkade sjöar) kallas den myrmalm 1).
De ämnen, som tillföras verldshafven genom floderna, äro
hufvudsakligen kolsyrad kalk och talk, koksalt, gips samt flere
andra haloid- och svafvelsyrade salter. Den af floderna med-
1) Myrmalmen är således ej någon sjelfständig bildning d. v. s. nybildas
ej eller åtminstone i ringa grad i myrar och mossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
