Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
JÖKELISENS VERKSAMHET.
men hinna dock ej ända ned till hafvet, utan smälta dessförinnan
bort vid sin nedre ända. Jökeln slutar nästan tvärt med en
brant isvägg och oaktadt den befinner sig i ständigt
framryckande, synes den dock stå stilla, hvilket beror derpå, att
solvärmet i dalen är tillräckligt att dagligen bortsmälta den del af
jökeln, som under samma tid skjutes fram. Äfven på ytan
undergår jökeln en betydlig smältning genom solvärmet. Det
uppkomna smältvattnet framrinner i rännilar och bäckar på jökelns
yta, till dess det förr eller senare nedstörtar i någon af de talrika
sprickor, som i synnerhet förekomma, der isen pressar sig fram
i en trång och starkt sluttande dalgång. Vattnet banar sig väg
till dalbottnen, följer denna under isen och framspringer slutligen
såsom jökelelf vid jökelns nedre ända (bild 15). Elfvattnet är
mycket grumligt af sand och lerslam, som det fört med sig från
dalbottnen. Jökeln utöfvar nämligen genom sin stora massa ett
ofantligt tryck på det underliggande berget (dalbottnen) och
genom i isen infrusna stenar repas och afslipas bergytan,
hvarigenom ganska betydliga massor af sand och lerslam afnötas.
Men äfven från jökelns yta nedfalla genom sprickor i isen en
mängd stenblock och förvittringsprodukter, som härstamma från
de jökeln omgifvande bergväggarne. Allt detta bortföres med
jökelelfvarne, nötes och pulvriseras under vägen och aflagras
slutligen såsom grus, sand och lera på de fält, som elfvarne
öfversvämma, eller i de sjöar, der de hafva sitt utlopp.
Mängden af det slam, som genom jökelelfvarne utföres i sjöar och haf,
öfvergår våra vanliga föreställningar. Justedalsbrseen, Norges största
snöfält, med en längd af 71/2 mil och bredd af 1/2—2 mil, uttömmer sig
i 9 hufvudjökler. De elfvar, som alstras genom afsmältningen från alla
dessa jöklar, utföra tillsammans1} på ett år omkring 180 mill. kilogram
(4 1/3 mill. centner) slam. Denna slammassa skulle, om den tänktes utbredd
på en hektar (2 tunnland), betäcka denna till 7 meters (23 1/2 fots) höjd,
eller om den utfördes och jemnt utbreddes i en sjö af en mils längd, 1/2
mils bredd och 6 meters (20 fots) medeldjup, skulle det årliga sedimentet
utgöra ett litet lager af 1,3 m. m. (0,45 linjer) och till sjöns fullständiga
fyllande åtgå omkring 4500 år, hvilket visserligen är en ofantlig tid efter
mensklig tideräkning, men dock en ringa bråkdel af jordens ålder.
Genom de stenar och gruskorn, som sitta infrusna i jökelns
sidor och undre yta, inslipas repor och fåror i bergväggarne och
i det underliggande berget. Dessa repor, som fått
benämningen refflor, löpa ofta parallelt sinsemellan och hafva en stor
regelbundenhet, samt utvisa noga den riktning, i hvilken jökeln
framskjutit stenarne (bild 16).
Då en jökel glider fram i en dalgång, som här och der
begränsas af branta bergväggar, komma de från bergväggarne ge-
1) Enligt beräkning af A. Helland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
