Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMANSTÄLLNING AF ISENS VERKNINGAR.
vid isens nedre ända ofta ej ligga i rader eller åsar (såsom
sido-och midtelmoräner), utan mera jemnt spridda öfver isens yta, falla
till marken och uppblandas med sand och slammassor från
jökelelfvarne. Ytmoränerna bilda följaktligen inga åsar, utan utgöra
en utbredd aflagring af ofta kantiga stenar, inbäddade utan
ordning i en grusig, mer eller mindre sandig och lerig massa.
Slutligen hafva vi att märka ett femte slag af moräner,
nämligen bottenmoräner, hvilka bildas under jökelisen på det sätt, att
en del af det grus och de stenar, som nedfalla från jökelns yta
genom sprickor, ej bortföres af det rinnande vattnet, utan
sammanpackas till en bädd, öfver hvilken glacieren framskrider.
Stenarne äro nästan utan undantag rundade, afnötte och refflade,
hvilket är ett utmärkande drag för bottenmoräner. Man brukar
kalla dem jökelstenar.
De geologiska verkningar, som jöklar åstadkomma, kunna
sammanfattas under följande hufvudpunkter.
1. Isen nöter och urhålkar sitt underlag och kan gifva
upphof till fördjupade dalgångar, isynnerhet om det underliggande
berget är af mera lös beskaffenhet
2. Bergytan afslipas, fåras och repas, d. ä. förses med refflor,
hvilka, då de blottas efter isens afsmältning, utvisa den väg, som
isen en gång framgått.
Öfverallt såväl i södra som mellersta och norra Sverige finner man
bergytan väl afslipad och refflad, så vidt den nämligen genom lösa
jordlager eller genom ständig vattenbetäckning varit skyddad för luftens
inverkan. Tillvaron af refflade berghällar i ett land antyder, att detsamma
en gång varit betäckt af jökelis, och då alltid refflorna i samma trakt
befinnas hafva samma hufvudriktning, så kan man deraf sluta till den riktning,
i hvilken isen rört sig öfver trakten.
3. Då jökeln stöter på en berghäll eller bergkulle, som den förmår
öfverskrida, afnötes den sida af hällen mest, som först träffas af isen.
Här-Bild 19.
Refflade berghällar med stötsida åt höger och läsida åt venster.
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
