Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
HÄLLEFLINTA.
andra, mindre vigtiga beståndsdelar såsom hornblende, granat,
talk, klorit ock magnetisk jernmalm (magnetit). Dessa
mineralier äro icke blandade utan ordning om hvarandra såsom hos
graniten, utan ordnade i en viss parallelism, hvarigenom den
skiffriga strukturen uppkommit. Skiffringen är tydligast, då
bergarten är rik på glimmer, men då fältspaten är öfvervägande och
i synnerhet dä detta mineral uppträder i stora kristaller, blir
strukturen mera granitartad, och bergarten då svår att skilja från
granit, åtminstone i smärre handstycken. Detta slag af gneis
kallas granitgneis. Med ögongneis åter menas en artförändring,
som utmärker sig genom en finare grundmassa, i hvilken ligga
inbäddade i parallela rader ovala fältspatsindivider, ofta af betydlig
storlek, (3—9 c. m. eller 1—3 tum i längsta genomskärningen).
Efter den olika färgen hos fältspaten särskiljer man emellan röd
och grå gneis. Röd gneis igenkännes på en köttröd eller blekröd
fältspat, som är orthoklas. Emedan denna varietet ofta innehåller
små korn af magnetisk jernmalm, har man äfven kallat den
jerngneis. Den grå gneisen utmärker sig genom färglös och vattenklar
fältspat, som i de flesta fall torde vara oligoklas. Granater
förekomma ofta till betydlig mängd inom vissa afarter af den grå
gneisen, hvarför den ock kallas granatgneis, oaktadt granater
äfven förekomma i den röda, liksom å andra sidan magnetisk
jernmalm äfven finnes i den grå.
Om hornblende till större eller mindre grad intager glimmerns plats,
uppkommer hornblendegneis. På samma sätt talar man äfven om
protogingneis, då glimmern är ersatt af talk och klorit.
Gneisen är den allmännaste af alla Sveriges bergarter. På grund af
sin skiffrighet låter den lätt klyfva sig i en viss riktning till plattor, och
dessa begagnas till trapp- och trottoirsten, till yttermurar i smälthyttor
o. s. v.
Hälleflinta har tät struktur, skäligt brott och merendels föga
tydlig skiktning. Stundom är den försedd med lagervis ordnade
färger och kallas då randig hälleflinta. Den består i likhet med
gneis af fältspat, glimmer och qvarts, men dessa mineralier äro
i allmänhet mikroskopiskt små och ej synliga för obeväpnadt
öga. Hälleflintan synes derföre bestå af en likartad grundmassa
af högst vexlande färg (grå, röd, brun, gul, grön och svart).
Stundom äro dock mineralierna mera tydligt utvecklade, så att
massan synes småkornig eller sandstenslik, och bergarten
benämnes då eurit 1). Af mineralierna synes qvartsen vara
öfvervägande beståndsdel. Då glimmern uppträder i någon större
mängd, förlorar bergarten det skäliga brottet och får ett mera
1) Emedan detta namn i utlandet äfven brukas för en eruptiv bergart,
så har i senare tider Sveriges Geologiska Undersökning (Statens geologiska
kartverk) antagit namnet hälleflintgneis för denna småkorniga hälleflinta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
