Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
KORNIG KALKSTEN. DOLOMIT. JERNMALM.
skiffer, som står på gränsen till qvartsit. Vidare uppstå öfvergångar till
hornblende-, klorit- och talk-skiffer, om glimmerskiffern upptager
motsvararande mineralier, och slutligen, om mineralierna i en klorithaltig
glimmerskiffer nedsjunka till en mikroskopisk litenhet, så uppstår urlerskiffer
o. s. v.
Till de kristalliniska skiffrarne räknas äfven
Kornig kalksten eller urkalksten, emedan den är samtidig
med de förra samt, genom upptagande af glimmer, hornblende,
klorit och qvarts m. fl. mineralier, bildar öfvergångar till dem.
Den korniga kalkstenen är en tydligt kristallinisk, man ofta
otydligt skiktad bergart. Vid närvaro af de ofvannämnda
mineralierna framträder dock skiktningen bättre.
Hufvudbeståndsdelen är kalkspat. Till färgen är bergarten hvit, med dragning
i snart sagdt alla färger. Ofta är kalkstenen af vexlande färger,
flammig och strimmig. Bekant är den grönstrimmiga kalkstenen
eller marmorn från Kolmården, som är uppblandad med
serpentin och kallas ophiocalcit. De täta varieteter, som antaga polityr,
kallas marmor.
Förekommer som mer och mindre mägtiga lager eller lagerstockar, eller
som smärre partier i vexling med de egentliga kristalliniska skiffrarne.
Kalkstenen har en mångfaldig användning: till murbruk, till fluss vid
hyttor, till byggnadsmaterialier, husgerådssaker m. m. Sprickfri marmor
användes till bildhuggeriarbete.
Dolomit (urdolomit) är en blandning af kolsyrad kalk och talk. Den
liknar kalksten, men är tyngre och hårdare samt löser sig med svårighet
i syra, såvidt den ej pulveriseras. Förekommer likt kornig kalksten såsom
lager och lagerstockar.
Magnetisk jernmalm och Jernglans böra äfven räknas hit.
De uppträda nämligen som lager och lagerstockar tillsammans
med de kristalliniska skiffrarne och bilda stundom snart sagdt
hela berg. För dessa bergarter skall framdeles blifva redogjorda
b. Olagrade eller massformiga bergarter.
De egenskaper, som utmärka de hithörande bergarterna,
äro redan omtalade.
Emedan de antagas hafva uppbrutit från jordens inre, kallas
de eruptiva och på grund af sin massformiga, olagrade struktur
benämnas de massformiga. Härvid bör dock märkas, att vissa
bland dessa bergarter, såsom trachyt och basalt, äro bestämdt
eruptiva, men att om andra, såsom granit, syenit, diorit m. fl.,
äro meningarne delade. Man kommer kanske sanningen
närmast genom antagandet, att de senare kunna hafva uppstått på
mer än ett sätt, så att vissa varieteter uppkommit genom
eruption, andra åter möjligen genom kemisk utfällning ur hett vatten.
Den massa, som i glödhett tillstånd utgjutes från en vulkan,
kallas med ett gemensamt namn lava, oberoende af dess kemiska
sammansättning. Lava är således ej någon bestämd bergart.
Den slaggiga skorpa, som bildas på lavaströmmen, kallas, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
