Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
JORDKLOTETS UTVECKLING.
massan, och sedermera växte dessa i vidd, sammanslöto med
hvarandra och bildade slutligen en slaggartad afsvalningsskorpa, som
omgaf hela jorden. Vid denna tidpunkt har jorden upphört att
vara sjelflysande. Afsvalningen fortgår emellertid, men detta har
till följd, att väldiga sprickor uppstå i skorpan, genom hvilka
den inre, glödande massan, (som för öfrigt hålles i svallning, i
en slags ebb och flod, genom solens och månens attraktion),
uttränger, bildande smärre upphöjningar på jordytan. Så snart
afsvalningen har uppnått en viss grad, börjar en del af
vattenångan utfalla som öfverupphettadt regnvatten 1). Detta heta
vatten utöfvade en starkt lösande inverkan på den fasta jordskorpan.
De lösta ämnena utföllo emellertid efterhand såsom kristalliserade
mineralier ur vattnet, allt eftersom dettas temperatur sjönk, och
på sådant sätt uppkommo de första sedimenten (gneislagren?)
Jorden var i detta stadium nästan rundtomkring omgifven
af ett grundt haf. Men bristningarne af jordskorpan och
utbrotten från jordens inre fortgingo, hvilket hade till följd
uppkomsten af höjder och dalar, land och vattensamlingar. De heta
regnmassorna fortforo att falla och att utöfva sin upplösande verkan
på de partier af jorden, som höjde sig öfver vattnet. De
upplösta ämnena, blandade med från fastlandet aflöst slam, fördes
af rinnande vatten ned i det heta urhafvet och gåfvo uppkomst
åt nya aflagringar, hvilka möjligen ej blefvo så fullständigt
kristalliserade som de först bildade, vi kunna föreställa oss, att
på detta sätt uppkommo en mängd af de kristalliniska skiffrarne,
såsom glimmerskiffer, qvartsitskiffer, urlerskiffer. m. fl.
Slutligen blef jordskorpan så pass afsvålnad, att växt- och
djurlif kunde trifvas på jorden. Det är naturligt, att de första
organiska väsenden voro af lågt stående ordningar, och att det
organiska lifvet efter hand utvecklade sig till allt fullkomligare
former. Detta har erfordrat årtusenden. Utvecklingen af
djur-och växtlifvet jemte bildningen af nya sedimentära aflagringar, af
hvilka hvarje ny uppstod på bekostnad af de förut varande genom
vittring och nötning, har fortgått temligen jemnt, utan så
våldsamma afbrott, som man i forna tider tänkte sig, (se noten
sid. 29).
Tid efter annan skedde dock utbrott från jordens inre,
hvarigenom de lagrade bergarterna rubbades på mångfaldigt sätt, och
de uppbrytande, glödande massorna inträngde i sprickor och
urholkningar, bildande gångar och stockar, eller ock utbredde sig
på ytan som mägtiga täcken. Äfven kan man i jordens
utveckling särskilja vissa afdelningar eller perioder, då djur- och växt-
1) Vatten kan äfven vid mycket hög temperatur (flere hundra grader)
finnas i flytande form, nämligen då det är utsatt för tillräckligt starkt tryck.
I ofvan anförda fall utgjordes trycket af den täta dunstkretsen, som bestod
af vattenånga jemte åtskilliga andra gaser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
