Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYAS- ELLER PERMISKA PERIODEN. 79
den var ännu ej fullkomligt afsvalnad på ytan. Vidare få vi
besinna, att ofantliga massor af kolsyra nu äro magasinerade i
kol- och kalklagren. Denna kolsyra var före stenkolstiden
inmängd i luften, hvarigenom allt högre djurlif omöjliggjordes.
Först sedan luften blifvit renad genom den rika växtligheten,
kunde högre, luftandande djur uppkomma.
Slutligen är att märka, att kolflötser finnas äfven utvecklade
i de efterföljande formationerna (t. ex. i Skåne under
Juraperioden), men de äro obetydliga i förhållande till
stenkolsperiodens och af sämre beskaffenhet.
Vi hafva sett, att stenkolsformationen i sin helhet består af
en undre bildning, hafsaflagring, (kolkalk), en mellanliggande,
som var strandbildning (culmformationen med sandstenar och
konglomerater), och en öfre, den produktiva stenkolsformationen,
uteslutande en sötvattensbildning. Genom fortgående höjning
förvandlades således hafsbottnen till strand, och stranden till
träsk, laguner m. m. Efter stenkolsperioden inträdde ett
motsatt förhållande, en sänkning, hvarigenom fastlandet blef först
strand och sedan djupvatten. Under förra skedet afsattes
sandstenar och konglomerater, här och der omvexlande med
obetydliga kolbäddar och innehållande hufvudsakligen lemningar af
landväxter och landdjur. Under det senare bildades marina
aflagringar, bestående af kalksten, samt mägtiga gips- och
bergsaltafsättningar. På grund af denna tvåfaldiga aflagring kallas
denna tid dyas-perioden eller den tvådelta (eller äfven den
permiska efter staden Perm i Ryssland).
Denna period finnes bäst utvecklad i Tyskland vid Harz och består der
underst af den s. k. rothliegende Sandstein och deröfver Zechstein-gruppen.
I den understa etagen af Zechstein förekommer ett mycket tunt (1—3 fot),
men vidt utbredt lager af bituminös skiffer, rik på kopparmalm (s. k.
kopparskiffer), och i de öfre lagren väldiga bäddar af gips, kalisalter och
bergsalt, t. ex. vid Stassfurt. 1 Ryssland upptager dyas- eller den permiska
formationen ett mycket stort område emellan Moskwa och Uralbergen, men
är ej så typiskt utvecklad, som i Tyskland.
Rörande djur-riket märkes, att först nu uppträda verkliga
reptilier (ödlor). Fiskarne äro talrika. Växtriket visar stor
öfverensstämmelse med stenkolsformationens växter. Sigillaria och
lepidodendron utdö under denna tid, men calamites och
barrträdsformerna fortlefva. Eruptioner af porfyrer voro högst allmänna
under dyasperioden, hvilken i allmänhet kan karakteriseras som
en orolig tid i motsats till den föregående.
Med dyasperioden afslutas den stora afdelning i jordens
utveckling, som kallas den paltäozoiska tiden och som innefattar
den siluriska, (inbegripet den kambriska), devoniska,
stenkols-och dyasperioden. I den siluriska formationen finner man de
första säkra lemningarne af organiskt lif. Största delen af
jordklotet är betäckt af ett grundt haf, som bebos af koraller, grap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
