Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor del af Nord-Tyskland är försedt med tertiära aflagringar, hvilka
deremot, såvidt man vet, saknas i Sverige.
Hittills har klimatet öfver hela jorden varit snart sagdt
enahanda, varmt och fuktigt. Först under krit-tiden märker man någon
skilnad emellan Nord- och Syd-Europa. Detta blir ännu
påtagligare under tertiärtiden, i synnerhet under dess sista skifte.
Jordklotets yttre skorpa synes nu hafva afsvalnat så mycket, att dess
värme ej längre räcker till att utöfva något inflytande på klimatet.
Det är solen, som numera ensam skall utgöra värmekällan för
jorden. På grund af denna senares ställning till solen uppkommo
då särskilda bälten eller zoner med högst olika värmeförhållanden.
Men då vi granska aflagringarne från den tid som närmast
följde efter den tertiära, skola vi till vår förundran finna talrika
bevis derpå, att temperaturen i Europa ej blott nedgått till hvad
den nu är, utan sjunkit vida derunder. Vi skola finna, att stora
vidder af denna verldsdel (och detsamma gäller om Nordamerika)
varit betäckta med väldiga ismassor, och att de djur och växter,
som då lefvat i mellersta Europa, varit af samma slag, som de,
hvilka nu tillhöra de kallaste trakterna på jorden.
Denna tid, den qvartära (eller diluviala) perioden, har man
till följd häraf äfven kallat istiden, och till denna räknar man alla
de aflagringar, som på ett eller annat sätt visa tecken att hafva
blifvit bildade under ett kallare klimat än det nuvarande. Så
t. ex., då man i södra Sverige finner en lera, innehållande skal
af sådana musseldjur, som nu endast trifvas i Ishafvet, så hänför
man denna lera till istiden. Hyser leran deremot lemningar af
sådana djur, som nu lefva i närliggande vatten, eller af växter,
som finnas i närmaste grannskap, så är dess bildning mycket
ung; man hänför den till nutiden och kallar den en alluvial
bildning.
Under sista delen af tertiärtiden var värmet starkt i
aftagande. Först inträffade en tidpunkt, då värmeförhållandena voro
de samma som nu. Djur- och växtlifvet måste foga sig derefter.
De ömtåliga formerna drogo söderut och ersattes af mera härdiga.
Men temperaturen nedsattes än ytterligare. Djur- och växtlifvet
aftog i rikedom och yppighet. Det som kunde draga sig undan
till varmare nejder, flyttade bort, det öfriga dukade under för
klimatets stränghet och ersattes af former, som nöja sig med ett
mindre mått af värme.
Att en sådan vexling i djur- och växtlifvet inträffat vid
denna tid har man funnit vid undersökningen af de aflagringar,
som äro yngre än de tertiära. Dessa aflagringars beskaffenhet
är sådan, att man ej kan tyda dem utan att antaga, att en stor del
af Europa varit betäckt med väldiga jöklar och inlandsisar.
Hänvisande till hvad som förut blifvit nämndt i första kapitlet om isens
verkningar, skola vi nu först se till, hvilka företeelser i
allmänhet blifva följden, om ett land blir öfversvämmadt af en inlandsis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
