Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom fortgående nedsättning af temperaturen i förening med en
betydlig nederbörd blifva först bergstopparne betäckta med evig
snö, som gifver ständig näring åt is-strömmarne. Inlandsisen
alstras således i fjälltrakterna, skrider så småningom nedåt
berg-sluttningarne, och fyller derpå dalarne och utbreder sig öfver
vidsträckta trakter, förstörande allt växt- och djurlif. Framför
sig utsänder den sina jökelelfvar, som utbreda sand- och
slammassor öfver lågt liggande trakter. När inlandsisen når ut till
ett större vatten, aflossna stora isstycken, hvilka sedermera drifva
omkring i hafvet såsom isberg, ofta belastade med stenar och
grus, hvilka vid isbergets afsmältning sjunka till botten,
bildande bankar i hafvet. Detta senare hyser en djurverld, liknande
den nu i Ishafvet lefvande och som efterhand inbäddas i de
slammassor, som jökel-elfvarne medföra. Om nu klimatet förmildras
något, så drager sig inlandsisen tillbaka till följd deraf, att
afsmältningen vid nedre ändan är större, än istillflödet från
bergstrakterna. Den qvarlemnar då sina änd-, yt- och bottenmoräner,
massor af sten, grus och lera i brokig blandning. Af stenarne
äro många repade (de i bottenmoränerna), andra åter kantiga
(de i ytmoränerna). De berghällar, öfver hvilka isen förut
skridit fram, ligga nu blottade, visande genom sin polerade och
refflade yta, att isen en gång haft sin väg Öfver dem. Genom
den starka afsmältningen svälla jökel-elfvarne upp, utbredande
mägtiga sand- och ler- aflagringar öfver de qvarlemnade
moränerna och bildande talrika insjöar i markens fördjupningar. På
skyddade ställen börjar ett svagt växtlif innästla sig. Blad och
frön af dessa växter falla af och drifvas af vinden, eller föras af
rännilar ut i sjöarne, der de inbäddas i de under bildning varande
lerlagren, jemte skal af de blötdjur, som under tiden invandrat
från varmare trakter, i mån som isen dragit sig tillbaka.
Men kölden blir kanske ännu en gång i tilltagande, och
inlandsisen börjar åter rycka fram. Dervid förstöras delvis de
aflagringar af sand och lera, som ligga i deras väg. På andra
ställen åter kan det hända, att isen skrider öfver lerbäddarne,
utan att i betydlig mån rubba dem, och öfverlagrar dem med
nya moräner, som blifva qvarliggande, då isen vid förnyad
tillökning i temperaturen för andra gången drager sig tillbaka
genom afsmältning. Växt- och djurlif infinner sig på nytt, och
nya lerbäddar aflagras af jökelelfvarne på de qvarlemnade
moränerna. På detta sätt kan isen rycka fram och tillbaka flere
gånger . öfver samma plats, hvarigenom en vexellagring af
moräner och skiktade bildningar uppkommer.
Detta förtydligas genom närstående bild 101. a är fast berg, som bildar
en fördjupning. 1 denna hafva jökelelfvarne först aflagrat en lerbädd b.
Derefter har inlandsisen ryckt fram och nedlagt moränen c, samt sedan
dragit sig tillbaka. En ny lerbädd d, har derefter uppstått genom elfvarnes
verksamhet. När sedan isen på nytt ryckt fram, har moränen e
uppkommit, hvarvid en del af lagret d blifvit förstördt, och slutligen har sand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
