Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hvilken tid menniskan uppträdt i Europa är en fråga,
som ännu ej med säkerhet kan besvaras. Ofullkomliga
stenredskap och delar af menniskoskelett uppgifvas hafva blifvit
sparsamt påträffade uti tertiära aflagringar, men dessa fynd äro för
få och obetydliga för att kunna bevisa menniskans tillvaro under
tertiärtiden. Talrikare äro menniskoqvarlefvor från qvartärtiden,
dels i grottor, dels i flodernas grus- och sandaflagringar i
England, Tyskland och Frankrike. Så t. ex. har man uti
Sommeflodens dalgång funnit talrika flintstenar af sådan form, att man
måste antaga dem hafva blifvit arbetade af menniskohand. De
funnos tillsammans med ben af mammuth och noshörning. Detta
fynd jemte flere andra liknande har gjort det högst sannolikt,
att menniskan uppträdt i Europa samtidigt med dessa djur
under istiden, att hon lefvat af jagt och fiske och såsom vapen
och redskap begagnat klubbor och slungor, groft tillslagna
flintor jemte de starkaste benen af den tidens däggdjur, samt bott
i grottor. Konsten att tillverka lerkärl var för denna Europas
urmenniska okänd. Detta är den älsta stenåldern
(mammuthperioden).
Senare i tiden finna vi i mellersta Europa menniskan
samtidig med renen. Hon står nu på en något högre ståndpunkt.
Flintvapnen och redskapen af horn och ben äro bättre arbetade,
af lera tillverkades kärl, och till smycken begagnades musselskal,
djurtänder och glänsande stenar. Jagt och fiske var fortfarande
enda förvärfskällan för den tidens, den s. k. mellersta stenålderns,
menniskor (renperioden). Men derefter följer den yngsta
stenåldern, till hvilken räknas de schweiziska pålbyggnaderna och de
danska kiökkenmöddingeme eller afskrädeshögarne. Menniskan
hade nu fasta bostäder, idkade boskapsskötsel och något
åkerbruk samt förstod att slipa och polera sina flintredskap, men
kände ej bruket af metall. Derefter inträdde brons- och jernåldern.
De tertiära och qvartära formationerna hänföras, såsom redan sagdt är,
till den kainozoiska tiden eller jordens nytid. Vi hafva sett, att först med
den tertiära tiden blifva däggdjur och löfträd förherskande, att dessa blifva
allt mer lika de nu lefvande och att vid tertiärtidens slut klimatet i Europa
varit ungefär detsamma som nu. Vi stå då vid början till den qvartära tiden,
som i allmänhet kännetecknas genom lägre värmegrader än de nuvarande.
Den kan indelas uti fem tidsskeden: det precglaciala, första glaciala,
interglaciala, sista glaciala och postglaciala.
Under det prceglaciala skedet är kölden i annalkande, och hela Europa
befinner sig under höjning.
Under det första glaciala skedet är kölden störst. Saharaöknen är haf,
men norra Afrika sammanhänger med Europa, Storbrittanien med Frankrike
och Skandinavien med Tyskland. Skandinaviens inlandsisar utbreda sig åt
alla håll öfver kringliggande länder (Finland, Ryssland och norra Tyskland),
och sammanflyta kanske med Storbrittaniens uti Nordsjön. Jöklarne i
Schweitz hafva en ofantlig utsträckning, och spridda jöklar finnas på de
fleste af Europas berg.
Under det inter glaciala skedet inträffar en betydlig sänkning under
hafsytan i stora trakter af Europa. Klimatet är mildt, så att flodhästen
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
