Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fucoidsandstenen är det älsta fossilförande lager i Sverige. De häri
funna försteningarne äro af maskar och blötdjur. Men då dessa djur för
sin tillvaro förutsätta andra lägre stående djur, som kunna tjena dem
omedelbarligen eller medelbarligen till föda, så inses lätt, att djurlifvet under
den älsta kambriska tiden ej inskränkt sig till dessa tvänne djurslag, af
hvilka man eger lemningar, utan man måste antaga, att det äfven funnits
ur-djur, Stråldjur och andra lägre djur, hvilka dock varit för ömtåliga att
hafva kunnat lemna spår efter sig i den grofva sanden, som sedermera
blifvit omdanad till sandsten. Men i den finare alunskiffermassan hafva
äfven mjuka djurformer bättre kunnat lemna intryck, och man finner derför
i denna skiffer lemningar efter ett högst talrikt djurlif, hvilket gör
sannolikt, att djurlifvet under tiden för fucoidsandens aflagring ej kan hafva
varit ringa. I det egentliga
alunskifferlagret äro trilobiterna öfvervägande, men
i de öfre mot orthoceratitkalken gränsande
bäddarne, hvilka till sin petrografiska
beskaffenhet äro olika alunskiffern, uppträda
de för den siluriska formationen
egendomliga graptolitherna. Under tiden för
orthoceratitkalkstenens aflagring var
djurlifvet ganska vexlande. Förutom de redan
nämnda orthoceratiterna och trilobiterna
förekomma snäckdjur, armfotingar och
Stråldjur (bild 107) m. fl. Chasmopskalken
utmärkes genom ett tvåskaligt kräftdjur,
Beyrichia. I mergelskiffern förekomma
trilobiter (i synnerhet af slägtet Trinucleus)
(bild 108) och brachiopoder (armfotingar)
samt i lerskiffern hufvudsakligen
graptolither jemte orthoceratiter, snäckdjur och
musseldjur. Men trilobiter äro sällsynta i
lerskiffern.
Af växter har man endast funnit alger,
således hafsväxter. Att växtligheten varit
ganska yppig, sluter man af alunskifferns
stora kolhalt.
Lagerföljden i Kinnekulles
siluriska aflagringar är således lerskiffer,
kalksten, alunskiffer och sand, af
hvilka de tvänne första tillhöra den
undersiluriska formationen och de
tvänne sista den kambriska 1). Öfver
det hela utbreder sig trapp, som
antages hafva uppskjutit från jordens
inre. Samma lagerföljd återfinnes i
de på Falbygden liggande
Vestgötabergen, såsom det synes af
närstående profil (bild 109). Det är
påtagligt, att de lager, af hvilka dessa
berg bestå, en gång haft
sammanhang med hvarandra, så att t. ex.
Mössebergs lerskifferlager varit sam-
1) Se dock rörande alunskiffern föreg, sidan rad. 7.
Trinucleus Wahlenbergii.
Sphoeronites.
Bild 108.
Bild 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
