Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man funnit sötvattenssnäckor. Öfverst förekomma slutligen
sötvattensbildningar.
Lagerföljden i vestra Skåne synes följaktligen vara denna,
nedifrån uppåt: diluviala bildningar, undre krosstenslera, skiktade
sötvattensbildningar, öfre krosstenslera och öfverst sötvattenslera.,
jemte mosand och åkerlera. I trakten söder om Lund har följande
lagerföljd blifvit iakttagen: diluvial-sand och lera, undre
svartgrå krosstenslera, skiktade bildningar (sötvattens?), öfre gul eller
blågrå krosstenslera, skiktade sötvattensbildningar med högnordiska
växtlemningar, (ytterligare här och der en krosstenslera af ringa
mägtighet), samt öfverst röd sand och åkerlera. Slutligen finnes
ännu en sötvattenslera med högnordiska växter och som troligen
är yngre än den röda sanden, Egendomligt för Skåne är således,
att skiktade sötvattensleror omvexla upprepade gånger med
moränbildningar (krosstenslera).
Den i södra Skåne vanliga gula eller blågrå krosstensleran utgöres
af en i hög grad stenig och med gruskorn uppblandad lera. Den kan anses
som krossgrus, hvilket utbytt det fina bergartsmjölet och den fina sanden
mot en lerig grundmassa. Krosstensleran har uppkommit på bekostnad af
söndersmulade och förstörda skiffer- och kalkstenslager. I södra Skåne
utgöras blocken hufvudsakligen af flinta och kritkalkstenar. För öfrigt
förekomma i lerorna bergarter af alla slag. Krosstenslerorna äro efter regeln
kalkrika (ända till 25 % kolsyrad kalk och derutöfver). I de båda yngsta
sötvattenslerorna har man funnit blad af högnordiska växter såsom Dryas
octopetala, Betula nana, Salix polaris och reticulata, hvilket bevisar, att
klimatet var vid dess aflagring ungefär detsamma som nu i nordligaste
Sveriges fjälltrakter. De kallas med ett gemensamt namn glacial sötvattenslera 1)
eller Dryas-lera 2).
Vi skola nu öfvergå till skildringen af dessa olikartade lösa
jordlagers uppkomst.
Qvartärperioden inleddes genom en allmän höjning öfver hela
Skandinavien, hvarigenom fördelningen emellan land och haf blef
annorlunda än nu. I söder var Sverige landfast med Danmark
och Tyskland. Landförbindelse förefans möjligen äfven öfver Oland
och Gotland med Östersjöprovinserna eller öfver Ålands haf med
Finland. Östersjön hade således mycket mindre område än nu,
och bestod möjligen af flere mindre sjöbäcken. Äfven vesterut
hade landet en större utsträckning, i det att Kattegat och
Nordsjön lågo i det närmaste torra 3). Genom denna landhöjning i
förening med förändrad riktning hos Golfströmmen och sannolikt
äfven på grund af kosmiska orsaker (se sid 98), blef klimatet
mycket strängare än det nu är, evig snö började hopa sig i
högländerna, och derifrån utbredde sig jöklar i alla riktningar, och
slutligen blef hela den skandinaviska halfön, jemte kringliggande
områden, betäckt med ett ofantlig istäcke, såsom i föregående
kapitlet blifvit omtaladt.
*) Enligt A. G. Nathorst.
2) Enligt O. Torell.
3) Se kartan öfver norra Europa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
