Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pare, hvilka, satta i rörelse af vatten, bidragit till jättegrytans ursvarfning.
Jättegrytor uppkomma i floder vid vattenfall, men de flesta anses hafva
uppkommit under inlandsisen genom inverkan af de på isens yta framrinnande
bäckarne, hvilka ofta störta ned genom remnor i isen och fortsätta sitt lopp
under densamma.
Alluviala formationen.
Hithörande bildningar fortfara att aflagras än i dag, hvarvid
dock märkes, att de undre lagren kunna hafva en betydlig ålder,
som går tillbaka ända till den postglaciala tiden. Sålunda finner
man, att många alluviala leror (svämleror) och torfmossar hysa
i sina understa bäddar lemningar efter arktiska eller högnordiska
djur och växter, hvilket antyder, att de härstamma från den
qvartära tiden. Detta kan med få ord uttryckas så, att af många
bildningar, som räknas till den alluviala formationen, böra de
understa lagren hänföras till den postg]aciala tiden.
Af alluviala eller nutida bildningar märkas: svämlera och
svämsand. Dessa uppkomma genom rinnande vatten, bäckar, åar
och floder, som då de genomströmma fält med sand och lerlager,
rycka med sig en mängd sand- och lerpartiklar, hvilka nedföras
till lägre liggande trakter, kärr och sjöar, der de afsättas.
Svämbildningar igenkännas ofta på närvaron af myllrika ämnen, som
nedförts af de rinnande vattnen, samt på skal af nu lefvande
snäckdjur.
Gytja bildas i rent vatten, är af ljus färg och består
hufvudsakligen af träck efter vattendjur, delar af strand- och dyväxter
samt delalger (diatomaceer) i största mängd. Torkad liknar den
lera, men är mycket lättare. En särskild art af gytja låter dela
sig i tunna skifvor och kallas pappersgytja. Snäckgytja består
till stor del af skal efter sötvattenssnäckor. Dess mägtighet är ofta
ringa, 1/2 meter (1 a 2 fot), men undantagsvis uppnår den en stor
mägtighet, 5 a 6 meter (15 a 20 fot). Dy afsattes i brunfärgadt
vatten, har brun eller svartbrun färg och består af träck efter
vattendjur, sönderdelade växtämnen, samt delar af hinnkräftor,
qvalster och dylika djur.
Torf utgöres hufvudsakligen af mer eller mindre förmultnade
växtdelar af mossor, af starrgräs och andra vattenväxter, samt
stammar, grenar och rötter af träd. Af torf finnas tre slag:
skogstorf grästorf och mosstorf. Skogstorf innehåller delar af träd i
ganska stor mängd. Uti Danmark har man iakttagit, att i de
understa torflagren finnas lemningar af den högnordiska björken
(Betula nana), samt asp; derofvanpå finnas tallar och öfverst eken.
Man kan härutaf sluta, att de älsta skogarne utgjorts af asp och
sänkningen i mellersta Sverige var samtidig med den interglaciala
perioden i det öfriga Europa. Skånes moränaflagringar äro nämligen äldre än
landsänkningen.
Holmström, Geologi. q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
