Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ostindien och utsmältes ur tennmalm (tenn och syre); ur brunsten (mangan
och syre) kan mangan erhållas; för öfrigt äro jernmalmerna nästan alltid
mer eller mindre manganhaltiga. Brunsten brytes vid Spexeryd i Småland
och Undenäs i Vestergötland. . Nickel erhålles ur nickelhaltig magnetkis,
som ofvan är nämndt.
Det återstår nu att redogöra för huru malmerna förekomma
samt sättet för deras uppkomst.
Malmerna (och äfven de gedigna metallerna) förekomma
hufvudsakligen antingen i gångar eller såsom lager (lagerstockar).
Malmerna kunna äfven förekomma som små korn eller fina partiklar,
inströdda eller insprängda i någon bergart och äro då i allmänhet ej
brytvärda; så t. ex. innehåller den vanliga jerngneisen ofta korn af magnetisk
jernmalm i ganska stor mängd, och stundom äro glimmer- eller hornblendefjallen
i flere bergarter delvis ersatta af jernmalmspartiklar. Äfvenledes uppträda
malmerna ofta sekundärt, hvilket inträffar, då de malmförande bergarterna
blifvit förstörda genom förvittring och då sålunda förvittringsprodukterna
(grus, sand och lera) innehålla malmorn i större eller mindre mängd. På
detta sätt förekomma ofta guld och platina (se ofvan!); och vanlig mosand
innehåller ofta korn af magnetisk jernmalm.
Uti andra kapitlet hafva vi framhållit skilnaden emellan
gångar och lager. De förra äro sprickfyllnader. De hafva ofta stor
längdutsträckning, genomstryka bergarter af olika ålder,
öfvertvära ofta skiffrigheten uti den omgifvande bergarten och äro
yngre än sidostenen.
De egentliga malmgångarne anses i allmänhet ej uppkomna i likhet
med t. ex. basalt- och trappgångar, som blifvit fylda genom injektion
nedifrån af en glödande het massa, utan deras inre beskaffenhet talar för den
åsigten, att de uppstått så småningom genom infiltration d. ä. genom
afsättning ur ett med lösta mineralämnen uppfyldt vatten, som antingen
uppträngt nedifrån eller sipprat fram ur springor i sidostenen. I de flesta fall
torde gången hafva fått sitt innehåll från sidostenen, ur hvilken
genomsipprande vatten urlakat vissa ämnen.
Sällan består gången helt och hållet af malm, utan malmen
är insprängd i eller an vuxen vid ett annat mineral, t. ex.
qvarts, kalkspat, flusspat, som då kallas gångart.
Ofta finner man gången bestå af lagerformiga afsättningar, som löpa
parallelt med sprickan. De yttersta äro de älsta och två och två på ömse
sidor om midtellinjen motsvara hvarandra och utgöras af samma slags
mineralier. Stundom är ej remnan helt och hållet fyld, utan i midten finnas
tomrum, s. k. druser, hvilkas begränsningsytor äro beklädda med
inskjutande kristaller (bild 128). Att dylika gångar ej kunna hafva uppkommit
genom injektion af smälta massor är påtagligt. Gångarne hysa stundom
brottstycken af främmande bergarter (bild 129), antingen stycken af
sidostenen, som lossnat från väggarne, eller stenar, som uppifrån fallit ned i
springan eller slutligen stycken af bergarter från större djup och hvilka i
så fall måste hafva medföljt en nedifrån uppträngande smält massa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
