Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild 136.
Schematiserad horisontel genomskärning af malmfyndigheten vid Solstad.
sidan 103 framstälda, kunna inom Sveriges urformation särskiljas
följande afdelningar: jerngneis, grå gneis, röd gneis, eurit och
lerskiffer 1). Uti jerngneisen förekomma hvarken malmer ej heller
dessas ledsagare, kornig kalksten; i såväl grå som röd gneis
finnas kalkstenslager, men malmer kanske hufvudsakligen i den
sistnämda; euriten är synnerligen rik på kalkstenar och malmer,
men lerskiffern har dessa aflagringar endast i sina lägre (älsta)
partier.
Hvad särskildt beträffar jernmalmerna, kunna de delas i trenne grupper *):
1. Till första och älsta gruppen höra de qvartsiga, fältspatsförande
malmerna, hvilka äro såväl svartmalmer som blodstensmalmer. Hos dessa
förekomma aldrig mineralier tillhörande augit- och hornblendegruppen, ej
heller kalklager. De uppträda mest i röd gneis. Ex. malmerna vid
Grängesberget och Gellivare.
2. Andra gruppen utgöres af augit- och hornblendeförande malmer,
hvilka alltid äro svartmalmer. De utmärka sig genom sin talkhalt och
uppträda mest i eurit. Ex. Persbergs malmer.
3. Till tredje gruppen (den yngsta) räknas mangan- och kalkhaltiga
malmer (mest svartmalmer). Den omgifvande bergarten är (ofta randig)
hälleflinta. Ex. Dannemora.
Med hänsyn till malmernas uppkomssätt hafva vi redan på
sid. 10 anmärkt, att sjömalmerna äro att anse som en kemisk
fällning ur jernhaltigt vatten och att denna bildning fortgår än
i dag. Möjligt är att äfven många af våra svart- och
blodstensmalmer kunna hafva uppkommit på liknande sätt, men troligt
är äfven, att en stor del malmaflagringar blifvit afsatta i
fördjupningar såsom en mekanisk fällning ur rinnande vatten, på
samma sätt som grus- och sandlagar nu pläga uppkomma. Deraf
kan förklaras deras stora oregelbundenhet, emedan tydligen af-
*j Enligt A. E. Törnebohm. Skillnaden är endast den, att här göres
den egentligen röda gneisen yngre än den grå. Båda åsigterna stämma
öfverens deruti, att den typiska jerngneisen, som har så stor utbredning i
Götaland, anses älst af alla Urformationens kristalliniska skiffrar.
2) Enligt A. Sjögken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
