Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än skyld af broars tak, än lyst af dagen, bryter
med sina vågors skatt sig väg till denna sjö.
Men ledsen, då hon der en minskad frihet eger,
hon* endast gör en bugt; hon ur dess stängsel flyr
att gjuta än en gång sin flod förbi mitt läger,
der hon i ängars bädd sin nya kosa styr.
Här spegellik och tyst hon stranden sakta sköljer
och stundom tager gärd af någon bullrig bäck.
En rad af höga träd, som hennes irrgång följer,
i vågornas kristall fördubblad ser sin häck.
De fält, hon genomskär, en blandad utsigt röja:
än under skördens guld är tegen rikt betäckt,
der axens toppar sig i ljusa vågor böja,
som märka spåren ut af friska väders flägt.
An ängen af sin drägt, en frodig grönska, skryter,
den vårens fulla hand bestrött med blommors prakt;
än lundens slutna hvalf den middagsstråle bryter,
som aldrig dädan dref de svala pustars vakt,
der både björkens krus en spräcklig skugga gifver,
och aspens rädda löf man evigt darra ser,
och af en vattennymf den al bevarad blifver,
som hennes källa skjul med täta qvistar ger.
An uppå kullens rygg de stolta granar resa
ifrån sin raka stam en mörk och spirig topp,
men, utan förbehåll och sig emellan glesa,
till rymden bakom sig förunna synen lopp.
Sist kringom himlens bryn en kedja berg sig sträcker,
som, ömsom höjd och sänkt, min synkrets gifver mått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
