Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansfolket måste stanna, stod lyssnande pa karln,
och allihopa tänkte att han var rigtigt gain;
ty stråken gned så tokigt, att än fiolen lät
som om han skulle skratta och än som om han grät.
Till slut som ur en dvala han tycktes vederfås,
han glodde stum omkring sig och kunde ej förmås
att ge på nytt en polska, fast honom bjöds en plåt;
han smet sig bort från spelet, liksom han blygts deråt.
Så der ej sällan hände, att Vicken blef som yr
och var ej man att hålla sitt speleverk i styr;
men en gång vardt hans ’tokspel så vildt, att han
sjönk ner
på golfvet med fiolen och vaknade ej mer.
Och några sad’ i socknen, att Vicken han var vill,
att själen var för liten att duga något till;
men andra sad’ att Vicken fått alltför mycket krut
och att för stor var själen,’ så att hon sprack till slut.
F. A. Dahlgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
