Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ye, den sköna kroppen störtar då till samman,
till en askhög vorden genom ljungeldsllamman;
men i all verlden ljuder en klagan,
gudar och menniskor täfla i sorg.
Matt, förbleknad solen uppå fästet glimmar,
tröga såsom snäckor skrida dagens timmar,
löjet, när födas på läppen det skulle,
dör i det samma: dess gud är ju död.
Sist af ömkan röras alla höge gudar,
när den gälla klagan upp-från jorden ljudar,
och der Himalaya skyarna kysser,
bleke de skockas kring ljungarens tron.
Och med helig bäfvan till hans fot de falla,
i en enda bön förena de sig alla:
»du, som allena förmår det, o Siva,
skänk oss den hulde, du dödat, igen!»
Länge mörk och sluten satt den höge Si va,
ingenting hans anlets marmor syntes lifva:
kallare ej på Himalayas toppar
hvilar den evige, bländande snö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
