Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han plägar upp till mig af gammal vana stiga,
och stora framsteg gjort i sitta och i tiga.
Se’n hela dagen ut han tegat har hos sig,
så går han ut en stund och tiga vill hos mig.
Han svår att röra är: men der han sig får nästa,
der kan den tunga stock sig in på natten fästa.
»Säg något-, säger han, »du ju så rolig är»;
det något säger jag: han skrattar med besvär.
Jag mister tålamod, jag mina händer vrider:
jag säger, det är sent: och han, »ja, tiden lider».
Jag på min klocka ser: nu lär han mig förstå;
ack nej, han ser på sin, hur nära begge gå.
Jag slumrar på en stol, en stund derefter vaknar,
då jag min tröga gäst emot förmodan saknar.
Men ryktet dessa vers jag redan sprida ser:
min skaldefjäders barn, hvad heder väntar er!
I kunnen dristigt fram för jordens herrar träda,
då seden allmän är att sina vänner smäda.
I denna gylne tid man ingen ursäkt hör,
och af sin nästas fel sin högsta vällust gör.
I vänner, som jag nu med sanna färger målat,
mitt gift ej dödligt är, I kunnen le och tåla’t;
jag edra grö fre fel, er värsta sida döljt,
försigtigt edra namn med konstens täcken höljt;
1 kunnen då med mig i skratt och löje brista,
er målning heldre se än något infall mista.
G. F. Gyllenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
