Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo. —• Men blott ined en stum, med en rädd och
vördsam beundran,
borde jag, stoftets son, skådat till himmelen opp;
ty jag känner det nu, att blott på afstånd är rådligt,
englalika behag offra sin hyllande själ.
Dock, Cecilia, så du ej bjöd; ditt vänliga hjerta
rördes till ynnest utaf dyrkarns andäktiga bön,
och du hans djerfhet förlät; och att gälda de tärande
, qvalen,
honom i fullaste mått skänkte du njutning och lust.
Kommen att trösta min lidande själ, fröjdgifvande
minnen,
och de stunder, som Hytt — flyktat för evigt kanske! —
kallen tillbaka, då först min hand i den ringlande
dansen
hennes bländande hand vtryckte, förmäten och rädd!
Minns du, Cecilia, då den lifvande blick du mig skänkte,
minns du hur, leende, ömt åter du tryckte min hand?
Och nu prakten försvann för min syn; i den kungliga
borgen
såg jag allena din bild, hörde allena din röst,
och jag störtade ut, af en helig bäfvan betagen,
att i den fria naturn kyla min häftiga brand.
Snart dock du nalkades mig, och belyst af de nattliga
ljusen —
sällhetsljufva minut! — fattade du i min arm.
Ack, ej svalkar sefirn så ljuft de heemoniska fälten,
och ej källans kristall läskar den törstande så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
