Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som min försmäktande själ, betagen af längtan och
bäfvan
och af fruktan och hopp, dessa förtrollande ord:
yngling, din kärlek jag märkt och ömt jag älskar
dig åter,
våga att vinna din lön, och den skall säkert bli din.
Se den af stjernor lysande rock, på hvilken den hulda
Freja spinner så mild kärlekens heliga väf;
älskade, då den i natt i Mälarens nordliga bölja
lodrätt sänker sitt sken, kom i min ensliga bur!
Så du talande skyndade bort. Och den vänliga Frejas
stjerniga slända snart bjöd mig till kärlekens fest,
och se’n ofta vi firade den, af den blygsamma månen
endast sedda och blott lysta af Cyprias sken.
Glömmande verlden, vi njöto förtroligt kyssarnas nektar,
älskogsjollrets behag, kärliga hviskningens sus.
Och så kallad i går af det vänliga tecknet, jag skyndar
att i mitt paradis stjäla till njutning mig in:
redan osedd jag smugit mig ut; vid de dånade ljud från
heliga Britas torn suckat till henne om skydd.
Re’n vid din fönsterkarm du fäst den flätade stegen,
redan färdig jag var hinna min lockande hamn,
då i en hast ett varnande brus från Vettern jag hörde,
och från en åldrig mur bröto beväpnade fram.
Din omensklige bror nu ryckte mig neder från stegen,
och med skymfande ord slöt mig i bojor och band,
och så i fängelsets djup, till rof för saknad och smärta,
glömsk af heder och pligt, hånande’kastade mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
