Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Haf tack för ordet, konung lv en skäggig kämpe qvad,
»väl är dig seger vunnen; dock görs ej färden glad.
Vet, om ej hämden röfvat dig konungskronan från,
han stulit dock din glädje; ty fallen är din son.»
Då sjönk på kämpaskaran en blick, så mörk och tung;
men plötsligt qvad den gamle: /.glöm ej, att jag ar kung!
Den, för sitt land har fallit, ej svikit ärans bud.
Hell, stämmen upp, I kämpar, de glada segerljud!»
Och stridens lurar klungo till sammans på en gång,
och upp tog kampaskaran den djupa segersång.
Mot sommarljusa himlen den steg så glad och fri,
och tusen hjertan lade sin varma bön deri.
t
Men när i vindens vågor hvar ton förgången var,
»bort konung!» sad’ den gamle, nu får jag vara far ! >
Och mannaringen löstes allt på hans herskarbud —
der-låg den unge kämpen i blodig segerskrud.
Då släcktes sista flamman i gubbens hjelteblick,
en flod af stilla tårar utför hans kinder gick.
Med brustet fadershjerta han vände derifrån,
och ropade mot molnen: vo Gud, min son, min son!»
ISIDORUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
