Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När aftondaggen faller på spindelns viif
och ufven ropa börjar på vestanfjell,
och skogen brusar, rörd af q väll vind,
då är ej godt att ha långt till herrbergs.
Ej godt det är att dröja på enslig stig,
ej godt det är att stanna till qvälln i skog;
ty natten, hedendomens broder,
löser de fängsjade forntidsmagter.
När himlens hvalf har svartnat, och vestanskyn
sin sista gnista mistat, då tändas bloss
på bergens toppar, vålnadsflammor,
spöken af blodiga offerlågor.
Då gå ur fjellens klyftor så hemska ljud;
den renskinnsspända trumman å nyo rörs,
och troll med eldblick, långa grenhorn,
skymta bland tallarnas pelarrader.
Då herskar skräckens guddom i skogens sal,
då träder Bal ur berget, som bär hans namn,
och med sin frände, Pan den gamle,
tager han öknen i brödraskifte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
