Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland trädens täta flock jag ofta vilsefar
oeh stannar i en lund, som ljuset undanskymmer;
en helig fasa känns, min tanke från mig rymmer,
han öfver jord och sol sin djerfva kosa tar.
I sådan ensamhet jag dock ej ensam är:
jag sällskap om mig ser och väckes ur min dvala,
då luftens fria barn om sina fröjder tala
och bryta ut i sång sin känsla och begär.
Hvad prasslar här i gren? Hvad är, som örat bryr?
En ekorn som en pil i granens topp sig kastar;
ett rådjur skymtar fram, men strax tillbaka hastar;
det rubbar ej min ro; det undrar, räds och flyr.
Hur ren den glädje är, som.sinnet fyller opp!
Naturen fridsam är; hon frid i själen sprider:
af böjelsernas våld jag intet anfall lider;
jag ingen fruktan har; jag känner intet hopp.
Jag har min plågosvärm i staden lemnat qvar,
der oron tränger sig från slott till lägsta murar;
der arghet icke mer på oskuld hemligt lurar,
men der hon i triumf för allas ögon far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
