Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min otacksamma vän jag äfven lenmat der,
som fordrar ömhet jemt, men aldrig ömhet känner;
den hala smickervän, som hemlig afund bränner,
när han ett värdigt lof på tvungna läppar bär.
Den enda strid, jag ser, är mellan bladens flägt,
de yfvas om hvarann’, men utan inre bäfvan;
det enda sorl, jag hör, är vestans lena sväfvan,
då han sin envåldsmagt till trädens toppar sträckt.
Ack, sälla enslighet, till dig är vägen lätt!
Jag skall då snart i dig mitt ödes hårdhet glömma,
och mig i skogens skygd, i bergens grottor gömma
för smickran och förakt, för nåd och oförrätt!
Hvad för en gudahamn var det mitt öga såg?
Hvem är, som nalkas mig med harpa och med båga,
mig sluter i sin famn, och med sin kyska låga
ingjuter lif och kraft uti min kalla hog?
Det skaldeguden är! Han till min hydda går:
hans rika, ljusa hår omkring hans axlar hänger;
den eld, som ur hans blick och högblå ögon tränger,
i tanken tänder ljus och öfver hjertat rår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
