Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eros en gång, lekande, kom till kusten, .
der sig guldsandsbäcken i viken gjuter. .
Modrens snäcka såg han i vassen gunga
och små gylne fiskar i brynet sprattla.
»Vackra, granna fiskar, er vill jag fånga»,
sade Eros glädtigt och sprang i båten.
Ljuft bestört, han stannade dock, då tvenne
tvillingsbarn der, slumrande sött, han skönjde.
»Stackars små, er vagga, på falska vattnen
står, och dock I sofven så utan fruktan,
bror och syster, hjerta vid hjerta, lika,
som de dufvor, hvilkn. min moder föra!
Ej jag nänns er väcka; men när vi hunnit
öppna sjön och glittrande fiskar dansa
rundtorn oss, då skall med en kyss jag jägta
sömnen bort, och då hur I skolen undra
er och gladt förvånas! Nu vänten bara!»
Sprang ur båten, band af cypress en krans — ty
annat fann han icke — och krönte barnen;
stötte sedan hurtigt från land, och uppdrog
hvita seglen, sättande sig vid styret.
Blida vindar spelte i silkestacklen,
lätt flög juilen öfver den blanka vågen;
långt bakom låg kusten, då Eros lade
silfvernoten ut, som Hefaistos skänkte.
Tvenne hvarf han dragit re’n upp — ty villigt
fisken lät sig fånga — då upp ur säfven
blickar fram Okeanos’ gamla hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
