Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hans mörka, skäggiga anlet’, vanstäldt
af ett häniskt löje, förgäfves vänligt,
skrämdes unge fiskarn och stalp i böljan.
Hvälfd var båten: flaxande fåfängt, sträckte
Eros våta vingen, men Eols yngste
son, som faran skådade, hembar honom
och afsvimmad lade i modersfamnen. ,
En delfin till kantrade jullen framsam,
och tog gossen upp på sin rygg; men hvilket
systerns öde blef, ej af sagan namnes.
Sött sof gossen än, då på närmsta sanden
varsamt, sakta honom del finen skakar.
Först när morgonstrålen hans öga träffar,
vaknar han och gråter; men honom landets
män upptogo, skänkande tarflig fostring.
Redan yngling kallades nu Narcissus,
och på ön den fagraste. Redan mången
mö med blyga begär betraktat honom;
men hans hog, från barndomen tidigt, fjerran
var från lekar skild och de glada nöjen,
som förnöja pläga det unga sinnet.
Ständigt ensam, kännande sig som främling,
vred han sig ur nymfernas armar ofta,
och försvann i mörkaste skogen, eller
sågs på strand han, blickande utåt fjärden.
Dunkla minnen tågade, ljuft och smärtsamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
