Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So, när jag kommer rädd och ställer mig
så arm och usel, som jag är, för dig,
då öppnar du din famn, och vid ditt bröst
jag far din nåd, din frid, din helga tröst.
Och af ditt eget blod jag renas får,
får kyssa salig dina bittra sår; —
min Gud, min Gud, jag släpper icke dig,
med mindre du ännu välsignar mig.
Ransaka mig, om rätt jag hör dig till;
o, vore jag så god, som jag det vill!
O, kunde jag i tysta böner så
beständigt inför dina ögon stå!
Hvad är mig verlden, hvad är mig dess guld,
om dn blott älskar mig och är mig huld.
Och att du älskar mig, det vet jag väl,
det säger mig, med himmelsk fröjd, min själ.
Din jord är rik och skön, och ljnft det är
att glad och ung och älskad lefva der;
men mycket ljufvare är dock för mig
det dolda lifvet, o min Gud, i dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
